Idag är jag väldigt tacksam. Jag känner mig så tacksam för så mycket. Vad mycket svårare livet egentligen skulle vara om jag inte hade allt det jag har nu. Tänk om jag bara hade mig själv. Vilket tråkigt sällskap, och vilken livsfara. Det hade faktiskt varit en livsfara. På riktigt.
Jag har till slut något jag behövde som allra bäst. En räddare i nöden. En riddare på vit häst. Någon som har räddat mig från mig själv.

Jag sitter på min hårda datorstol i mitt rum bland mina saker som är så små. Så små som sandkorn i Sahara. Men utan de små sandkornen hade det inte funnits något som kallats Sahara. Och jag är inte jag om jag inte har en öken inuti mig. Fast jag har faktiskt en öken som det växer en liten, liten växt i. Någon dag ska jag göra den lilla, lilla växten till ett väldigt stort träd. Ett träd som aldrig viker för någon storm och som föralltid hittat sitt starka grepp i den flyktiga sanden.

Just nu ska jag bara tänka på hur skönt det är att vara fri i en bur. För jag är räddad från mig själv.

Nu är jag inte arbetslös längre! Vilken lycka! Nu gör jag liksom hamburgare och säljer dem och det är såå kul!
Sköönt!

Bara för det så blev jag sjuk idag.. precis när jag börjat komma in lite i jobbet. Det var ju så lagom kul men imorgon ska jag satsa på att vara frisk som en nötkärna igen.. vi får se hur det kommer att lyckas... Men det SKA lyckas. Det ska det!

Godnatt

Nu är jag arbetslös på riktigt. Visserligen timvikarie, men det är i princip samma som att vara arbetslös då man aldrig får jobb. En arbetslös arbetssökande.
Usch det låter ju helt bedrövligt. Vill inte.

Jag har bestämt mig. Ska hoppa av min kurs också. Jag saknar helt motivation och om jag hade fått göra som JAG ville från början hade jag gjort som jag tänkt; jobba ett år SEN börja studera på heltid.
Så nu sitter jag här och söker jobb och ber till vem som än finns där uppe att jag ska få ett snart. För hemma orkar jag verkligen inte sitta hela dagarna.

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen, körskolan, kanske på möte till ett jobb (hoppas, hoppas att de tycker om mig.. eller nåt)

Sen ska jag träffa den bästa av de bästa och sen ska jag ut på kvällen. Och fira. Fira? Inte är det mig vi ska fira iaf för jag är inte värd något sådant. Men vi ska fira en födelsedag. Skönt att tänka på nåt annat.

Sen får jag väl tänka på att städa snart. Men främst på att sova. Min ork har varit försvunnen länge. Synd att jag aldrig kan hitta den. Jag tror faktiskt jag lider av kronisk trötthet. Det verkar som det iaf. Det är ju inte heller allt för uppmuntrande.

Ibland känns saker och ting så långt borta.
Men jag är glad att jag har honom <3

Godnatt

Röyksopp- What else is there

It was me on that road
But you couldn`t see me
Too many lights out, but nowhere near here

It was me on that road
Still you couldn`t see me
And then flashlights and explosions

Roads are getting nearer
We cover distance but not together
I am the storm and I am the wonder
And the flashlights, nigthmares
And sudden explosions

I don't know what more to ask for
I was given just one wish

It's about you and the sun
A morning run
The story of my maker
What I have and what I ache for

I`ve got a golden ear
And cut and I spear
What else is there?
Roads are getting nearer
We cover distance still not together

If I am the storm if I am the wonder
Will I have flashlights, nightmares, sudden explosions

There is no room where I can go and
You`ve got secrets too

I don`t know what more to ask for
I was given just one wish


Bästa låten någonsin!

Helvete, helvete, helvete.
En nedåtgående spiral har inga svar. Så är det. Det finns inte svar till allt. Det finns inga svar till mina frågor.
När jag äntligen börjar se är det för sent. Nu när jag för en gångs skull ville öppna ögonen önskar jag att jag aldrig hade gjort det. Mina älskade, mina älskade.
För mig är ni inget annat än mina älskade. För andra... det kan jag inte svara på.
Vad ska jag göra? Det får inte vara för sent.

Jag har människor att skydda men det kan jag inte. Jag orkar inte ens försöka.
Men i min hjärna inbillar jag mig att jag upprätthåller allt. Och i mitt hjärta är ni som ni en gång var.
Verkligheten är en annan. Där har jag ingen talan och där har jag förlorat mitt grepp.

Det omringar mig. Varje dag, varje minut, varje sekund.
Mina händer gör inte som jag vill längre, mina ben går åt fel håll. Och jag vet inte hur jag ska orka.

Nu kommer natten igen. Och jag kan inte somna.
Jag vill springa men jag ger aldrig upp om er.

I min hjärna inbillar jag mig att jag upprätthåller allt och i mitt hjärta är ni som ni en gång var

Åhh, jag hatar sådana här perioder. När man försöker hålla modet uppe, bara lite till- bara lite till. Det tycks bara vara helt och hållet hopplöst allting. Allting känns så onödigt på något sätt, totalt jävla onödigt.

Just nu känns inget direkt problemfritt.
Jag har:
Någon jag måste sluta tänka på just nu (vilket har visat sig vara stört omöjligt)
Dåliga ovanor jag måste bli av med
Problem av situationen i handklovar
Jag måste:
Seriöst fundera på att bli nykterist
Klara av heltidsjobb och studier samtidigt i en månad framåt
Bli av med min kvävande ångest innan jag sprängs

Jag känner mig totalt förstörd efter helgen. Inte bara sådär vanligt förstörd utan riktigt. Det känns som om jag har tappat bort mig själv. Jag kan inte längre tillåta att alkoholen ska få bestämma mina öden.
Efter det måste jag försöka komma på hur jag var innan jag började med skiten från början.

Idag kl 13 ska jag tillbaka till jobbet, i alla fall i 7 timmar. Jag har faktiskt saknat de där söta gamlingarna (och jag hoppas att de som inte är dementa har saknat mig med).

Tur att jag har sovmorgon i alla fall! Kunde inte somna förrän 06 30 i morse. Det var min första sömnlösa natt på säkert 6 år. Känns ju något trist. Det positiva är att jag nu känner mig mycket piggare än de nätter jag sover normalt. Konstigt det där. Den sömnlösa natten beror på att jag, med min scenskräck, ska gå modevisning. Skoj ska det ju bli, men det är riktigt, riktigt nervöst.  Vi får se hur det går och jag hoppas att jag ska klara det utan men för livet.

Äntligen börjar snart den där kursen på universitetet, bara liite mer än en vecka kvar. Ska bli så skönt att göra nåt annat nu än att bara jobba. Samtidigt har jag avstannat i mina jobbsök vilket inte är bra. Det får jag ta tag i senast torsdag om jag ska få ett jobb i höst. Jag MÅSTE ha ett jobb då.

Nu ropar mina marsvin på mig. De vill ha rent i buren. Då får väl jag komma till deras undsättning.



Hej svej

Ja, nu har jag semester. Eller typ, 3 veckor att göra ingenting på i alla fall. Eller har det kanske minskat till bara två veckor nu? Vem vet. Inte jag! Jo om jag tittar i min almanacka men den ligger vid sängen. Utom räckhåll från mig nu, med andra ord.

Då måste jag hitta på nya världsliga och spännande saker att göra och jag sitter här och funderar på vad det skulle kunna bli för något kul. Jag har redan funderat ett tag men har hittils bara kommit på alla vanliga saker jag brukar göra när jag har tråkigt. Typ festa, shoppa eller ägna mig åt mina vanliga bakverk som typ kladdkakor och snickerskakor. 

Men idag har jag faktiskt gjort något rikitgt välbehövligt. Vid tretiden gick jag ner på stan och träffade två underbara finingar som jag inte har träffat sedan studenten. Äntligen! Hur kan det bli så egentligen? Att det ska ta sådan tid att få tummen ur till att typ... ringa, eller messa någon? Men nu gjorde jag det! Eller det kanske var någon av dem? Hur som helst, så blev det den bästa eftermiddagen på länge.  

Förra veckan bar det av till Halmstad till mormor och morfars place för att träffa mina kusiner som kom långväga från Mora. Det var grejer det. Det blir bara en gång om året, kanske det också av ren lathet. Jag menar... det går ju tåg varje dag. Inte EN gång om året.
Hur som helst så ägnade vi oss åt de vanliga grejerna vi gör när vi träffas (fast nuförtiden skippar vi gosedjursträffarna och att kasta studsboll med flit in på andras trädgårdar så att vi med spänning kunde ringa på och fråga om vi fick gå in i deras trädgård och hämta den) shopping, shopping, shopping - och självklart bakade vi snickerskakor där med. 
Onsdag; Första dagen- vi packade upp våra grejor, käkade mat och snackade gamla uttjatade minnen med the elders.
Torsdag: Ockupperade toaletterna i ungefär 2 timmar och studsade sedan ner till stan och handlade massa grejer. (Jag som inte skulle köpa nåt eftersom jag har mina körkortslektioner som väntar). Efter det bakade vi snickerskakor, självklart.
Fredag: Steg upp vid 6 för att ta bussen till Göteborg som skulle åka vid 08 30. Mormor tutade i oss att vi blev tvungna att åka hemifrån "MINST vid 07 45" på grund av morgontrafiken. Sagt och gjort- vi anlände först av alla till busshållsplatsen en dryg halvtimma innan bussen skulle gå. Detta gjorde inte mitt redan dåliga morgonhumör bättre.
Väl i Göteborg sprang vi omkring i flera timmar för att hitta förra årets favoritaffär. För att göra det enklare för oss frågade vi diverse olika personer men fick oftast ett taffat svar med ett snett pekande finger mot ingenstans;
"Det ligger där"
"VA, var?"
"Där"
Nåväl, vi tillslut kom fram till att vi hade gått i cirklar runt den alla de där timmarna. Väl där hade de mastodontrea på jeans, men inga av dem var sydda för varken mig eller mina kusiner. Så det blev inte så mycket shopping i självaste Göteborg. Då fick i alla fall min plånbok sluta svettas.
Lördag: Vi åkte på shoppingtur i Halmstad igen, och tog igen shoppandet vi missat under gårdagen.

Allt som allt var det en mycket trevlig nästan-helvecka tillsammans med dem.

Så imorgon. Då ska jag träffa tuttis om hon inte bestämmer sig för att vara en viktigpetter och jobba över. Då blir det hårt för mig. Jag har fortfarande en storstädning att ta tag i. Jag skäms, men så är det. Ingen är välkommen till mig så som det ser ut. Bara tuttis. Om hon inte jobbar över. Som sagt.

Sedan hoppas jag på torsk. Middag alltså. En torskmiddag. Men det är inte vilken torskmiddag som helst. Den blir speciell. Fast det är alltid speciellt när Josefin får gå på middagar. För det är sällan någon vänlig själ bestämmer sig för att laga mat till just MIG. Mig och bara mig. MIG? Ja, det är sant. Någon tänker laga middag till mig. Just mig.


-Pillergumman

Aj, skäms lite för mitt förra deppinlägg faktiskt. Jag har konverterat till lyckliga gatan nu.
Jag ska försöka att aldrig mer vara ynklig och självömkande, på riktigt! Jag tråkar ut mig själv. Nu är jag trött på det, vad hjälper det? Ingenting.

Jag är redan på bättringsvägen, till så hög grad att jag lyckades halvstäda mitt rum nu ikväll. Typ, rensa ut allt tjafs så det kan se, om möjligt bara liite rent ut här, de gånger då jag städar helt. Just nu ser det inte mycket ut för världen, alla utrensade papper och gamla töntiga prydnadssaker ligger numera, dessvärre på golvet. Men nej, inatt är vi faktiskt inte ledsna för det.

Lite glad är jag också för att jag har sovmorgon imorgon. Börjar nämligen inte jobba förrän klockan 16. Det är lyx! Det bästa av allt är ju ändå att lönen kommer på onsdag. Då kan jag köra shoppingtur med Hannah. Nästan ännu mer lyxigt än sovmorgon, fast bara NÄSTAN. Ahhh

Ännu bättre är att jag kommer slippa heltidsstudier på universitetet ett helt år till! Underbart! Jag är också rätt glad över att jag kollade på Oprah idag. Det var en av de få gånger hon sa något vettigt. Eller, HON sa inte, men hennes gäster predikade om att man inte kan bli lycklig om man har negativ energi. Med positiv energi däremot, kan man nå hur långt som helst.

Jag tror jag ska börja med Power Yoga. Hoppas ingen ser mig då bara. Det ultimata vore om man fick ha sitt eget lilla bås med ett drapperi för. Annars finns det risk för att fler får se mina ospänstiga, taniga rörelser som riktigt svider i ögonen.

Positiv energi var det! Jag tror jag är på god väg. Yey, hoppi. Sedan har jag lite grejer att välja på i helgen med...

...tänka sig! mitt i denna härliga mening som jag höll på att utforma kommer negativ energi. Fan.
Pappa kommer in och frågar när jag ska städa.
Så långt är allt bra! Jag börjar berätta om min nyfunna positiva energi och börjar läsa mina positiva närliggande händelser.
Pappa: ja men då tycker jag du ska skriva och dokumentera om ditt jobb
Jag: Nej inte nu, nu vill jag vara positiv, jag har hittat den energin!
Pappa: Jamen skriv om ditt jobb då, det är väl ett bra tillfälle?!
Jag: Nej! Du förstör min positiva energi!
Pappa: (surare än lime) jaha, det var ju SYND, verkligen SYND att JAG förstör din positiva energi!

Sedan vänder min kära far på klacken och går.

Så mycket hjälpte Oprahs gästers råd. Jag ska nog aldrig försöka med positiv energi igen.
Godnatt

Pillergumman

Nu gör jag ett nytt försök till en blogg. Nu känner jag att jag nästan måste blogga lite, med risk för att livet efter gymnasiet kommer bli lite halvdant. I alla fall nu de första åren.
Det låter negativt, jag vet, men så är det faktiskt.
Jaha, så i torsdags tog jag då studenten. Torsdagen den 14 Juni 2007. Om inte det kan kallas underbart så vet jag inte vad som kan. Det var verkligen en perfekt dag, från början till slut. Jag fick umgås med alla mina vänner i en lätt dimma av alkohol som hjälpte mig att vara på topp under dagen. Fantastiskt. Det går inte att beskriva med ord.

Dagen började klockan 9 med champangefrukost hos Sofie i klassen. Där fanns det kockar som serverade snittar och chokladdoppade jordgubbar. Tillsammans med vinet blev det bara ännu godare. Och nä, jag drack inte champange, det var för dyrt. Men vitt vin är inte så pjåkigt det heller. Hade visserligen hellre tagit rött men ångrade det i sista sekund med risk för att förstöra klänningen eller få ett härligt rödlila smile.

Efter det trallade klassen ner till skolan för att ta vårt sista foto tillsammans. Hyfsat dyrt blir det ju, men det är det faktiskt värt. Därefter begav vi oss till stan för att käka lyxmat på Lagerlunden. SKitgott var det men tyvärr var jag inte så jättehungrig vid det tillfället. Jag och mina kompisar var med sugna på att springa runt och (skön)sjunga i stan. Åhhh vad kul vi hade.

Väl tillbaka i skolan lyssnade vi på två tal och sedan fick vi springa ut och möta familjen och släkten. Jag var väl inte direkt mitt vanliga jag men jag välkomnades ändå med glädje. Massa söta nallar och fina blommor fick ta plats runt min hals innan vi drog vidare ner till stan igen för att åka släp.

Sedan kom jag hem till min underbara släkt och mina underbara vänner och vi käkade smörgåstårta, drack champange och åt tårtor i mängder. Muuums!

Festen på kvällen blev lite seg eftersom alla var hyfsat trötta, men det var ändå underbart och lite småsorgligt att veta att det skulle bli sista gången vi alla skulle kunna vara tillsammans sådär. Nu vill jag bara ta studenten en gång till. Tänk att få ha sådär kul en enda gång till!

Nu sitter jag här och återhämtar mig efter de senaste veckornas bravader och fester. Jag kan visserligen inte återhämta mig allför länge med tanke på att jag börjar jobba imorgon kl 8 och kommer jobba 8 veckor framöver. Å andra sidan är jag väldigt tacksam över att ha ett jobb så att jag kan unna mig själv lite i sommar. Det behövs.

Jag trodde aldrig det skulle kännas så här att ta studenten. Så här mycket blandade känslor på en gång känns udda men ändå väldigt härligt. Nu börjar mitt liv på riktigt och framtiden är min.

Tack alla för de här tre åren jag har fått uppleva. Vad skulle jag göra utan alla mina underbara vänner som jag träffat?