För stora byxor och gitarrljud
Idag gick vi på stan och snabbshoppade lite. Blev lite för ont om tid mellan lunchen och jobbmötet men vi hann minsann få med oss en massa påsar hem ändå. Äntligen fick jag nabil att köpa en scarfs. Så himla snyggt. Förstår inte varför fler killar inte har det. Synd och skam är vad det är.
Jag hittade ett linne i en snygg färg och ett par byxor som jag trodde var likadana som jag köpte förra veckan men det var det inte. Eftersom det är trångt, jobbig belysning och svettigt att använda provhytterna så tar jag alltid med grejerna hem och tar för givet att det ska passa. Men icke idag, nejdå. Byxornas gren hängde vid knäna ungefär. Usch säger jag bara. Nu måste jag bara hitta en lucka för att kunna lämna tillbaka dem. Blir icke lätt.
Fan att nabil har bestämt sig för att börja spela gitarr. Det enda jag hör hela dagarna är det där eviga klinkandet som ekar i lägenheten. Kanske lite glädjetjut ibland också. När han tror han lyckats. Så undrar han om jag hör vad det är för låt. Men nej, jag hör aldrig vilken låt det är. Det enda jag hör är; klink, kling, klank. När han underättat mig om vilken det var så klämmer jag ur mig ett: mhm, just det, det hör jag ju nu.
Fast det gör jag inte.
När jag blir rik ska jag ordna en lägenhet med en isolerad musikstudio tror jag. Nabil har dock fått för sig att vi ska ha ett mystikrum. Med massa töntiga drakfigurer och magiskt ljus.
Mystikrum eller musikrum- än är det inte aktuellt tack och lov.
Vårdcentraler
Jag har alltid haft något emot vårdcentraler, man sitter där i väntrummet på sin lilla stol bland massor med människor, mest äldre. Gamla och sjuka är dem. Då sitter man där, ung och purfärsk, och vet att det är så man kommer sluta. I alla fall till kanske 80% av fallen.
Igår var vi på vårdcentralen, jag och nabil. Han skulle på en undersökning för att se att allt är som det ska. Tiden var 8 45, vi kom fyra minuter försent, han skrev in sig och betalade och så bad receptionisten oss att sätta oss i väntrummet. Så där satt vi. Vi väntade och väntade och VÄNTADE. Klockan blev 9 50 så vi gick tillbaka till damen i luckan och frågade om allt var som det skulle. Hon gick och kollade. När hon kom tillbaka sa hon att vi alldeles strax skulle få hjälp, läkaren var snart klar med patienten. Så vi satte oss igen. Vi väntade, väntade OCH VÄNTADE.
Klockan blev 10 40. Vi var arga som bin och frågade återigen receptionisten var det var som dröjde så hiskeligt länge. Hon tittade lite i sin dator. Så sa hon: Jag beklagar, ni kom försent, läkaren var i väntrummet kl 9 och då var ni inte här, så han strök er och tog nästa. Ni kan ju få boka ny tid om ni vill.
VAD I HELVETES FAAAAN. Tänk att det kan få gå till så på Birka vårdcentral. Jag visste till exempel inte att:
1. Receptionister inte kan använda datorer.
2. Läkare hipp som happ kan hitta på saker. Vi kom ju som sagt 4 minuter för sent, alltså satt vi där kl 9.
3. Receptionister är stumma, Innan vi betalade kunde vi ju kanske få bli medvetna om att det redan var för sent.
4. Dålig service finns även på vårdcentraler. I alla fall en vårdcentral.
I 130 minuter satt vi där och kom därifrån med INGENTING. Eller jo, vi fick pengarna tillbaka, men tid kan aldrig köpas. Nu ska en ny tid bokas på en annan vårdcentral.
FRUKOST I STAN blir det i alla fall nu. Mums
Igår var vi på vårdcentralen, jag och nabil. Han skulle på en undersökning för att se att allt är som det ska. Tiden var 8 45, vi kom fyra minuter försent, han skrev in sig och betalade och så bad receptionisten oss att sätta oss i väntrummet. Så där satt vi. Vi väntade och väntade och VÄNTADE. Klockan blev 9 50 så vi gick tillbaka till damen i luckan och frågade om allt var som det skulle. Hon gick och kollade. När hon kom tillbaka sa hon att vi alldeles strax skulle få hjälp, läkaren var snart klar med patienten. Så vi satte oss igen. Vi väntade, väntade OCH VÄNTADE.
Klockan blev 10 40. Vi var arga som bin och frågade återigen receptionisten var det var som dröjde så hiskeligt länge. Hon tittade lite i sin dator. Så sa hon: Jag beklagar, ni kom försent, läkaren var i väntrummet kl 9 och då var ni inte här, så han strök er och tog nästa. Ni kan ju få boka ny tid om ni vill.
VAD I HELVETES FAAAAN. Tänk att det kan få gå till så på Birka vårdcentral. Jag visste till exempel inte att:
1. Receptionister inte kan använda datorer.
2. Läkare hipp som happ kan hitta på saker. Vi kom ju som sagt 4 minuter för sent, alltså satt vi där kl 9.
3. Receptionister är stumma, Innan vi betalade kunde vi ju kanske få bli medvetna om att det redan var för sent.
4. Dålig service finns även på vårdcentraler. I alla fall en vårdcentral.
I 130 minuter satt vi där och kom därifrån med INGENTING. Eller jo, vi fick pengarna tillbaka, men tid kan aldrig köpas. Nu ska en ny tid bokas på en annan vårdcentral.
FRUKOST I STAN blir det i alla fall nu. Mums
Det var en gång en vit liten svettpöl
"Gristungans återkomst" är... *trumvirvel* tyvärr FEL!
Rätt svar var "Mammut". Den ni!
Filmen bestod mest av tystnad, telefonsamtal, arbete, tårar, föräldrar och barn. Den tuffade till sig lite sådär på slutet, det lossnade precis som när man fått vatten i örat. Den var vacker- ett konstverk på film.
Innan filmen åt vi semlor hos mamma. Hon hade bakat dem själv, mycket gott. När jag plockade upp en låg det som en liten svettpöl undertill. En vit svettpöl.
Jag tittade på mamma, hon tittade på mig. Hon förklarade det hela med att hon lagt på grädden klockan två för vi skulle ha kommit vid tre men vi kom först klockan fyra.
Sen åt jag de svettiga semlorna med dåligt samvete över vår sena ankomst, det var det godaste på länge. Tack mamma!
Sen är det så himla härligt nu när bilen slutat vibrera också. Ett nytt däck FOR THE WIN. Skulle bara säga det
Ha en underbar kväll
Rätt svar var "Mammut". Den ni!
Filmen bestod mest av tystnad, telefonsamtal, arbete, tårar, föräldrar och barn. Den tuffade till sig lite sådär på slutet, det lossnade precis som när man fått vatten i örat. Den var vacker- ett konstverk på film.
Innan filmen åt vi semlor hos mamma. Hon hade bakat dem själv, mycket gott. När jag plockade upp en låg det som en liten svettpöl undertill. En vit svettpöl.
Jag tittade på mamma, hon tittade på mig. Hon förklarade det hela med att hon lagt på grädden klockan två för vi skulle ha kommit vid tre men vi kom först klockan fyra.
Sen åt jag de svettiga semlorna med dåligt samvete över vår sena ankomst, det var det godaste på länge. Tack mamma!
Sen är det så himla härligt nu när bilen slutat vibrera också. Ett nytt däck FOR THE WIN. Skulle bara säga det
Ha en underbar kväll
Gissa filmen
Idag ska jag gå på bio.
Vilken det är, är väl ganska uppenbart tycker jag.
Gristungor
Igår var vi i affären och skulle handla lite god mat till ikvällen. När vi skulle välja ut köttet gick jag och strosade där längs hyllan som vanligt. Sedan fick jag syn på något som fick mitt inre att börja bubbla av välbehag och flashbacks från min barndom. Jag hoppade av glädje. På hyllan längst bort fick jag nämligen syn på REJÄLA GRISTUNGOR packade två och två, för bara 13 kr/paketet. Ni kan ju förstå hur glad jag blev.
Jag tog ett paket, och började springa mot nabil medan jag ropade "titta här, titta här". Han såg tyvärr inte alls road ut. Nästan lite svimfärdig. Nåväl jag fick i alla fall med dem hem med lite övertalning.
Sedan börjar det roliga, man kokar upp en gryta med vatten och salt, och sänker i dem där, tungorna som är lika stora som bananer. Skinnet på dem blir helt vitt och uppsvällt och smaklökarna svullnar medan den unkna inälvsdoften sprider sig i huset.
Ja det är sannerligen en upplevelse över det extra. Jag kommer ihåg när morfar alltid köpte hem gristungor som han noga skar upp i lika stora skivor. Han lade dem fint på en tallrik, vi tände lite levande ljus och åt sedan dessa på mackor med smör.
Nu ska jag gå och återuppleva det.
TJING
Jag tog ett paket, och började springa mot nabil medan jag ropade "titta här, titta här". Han såg tyvärr inte alls road ut. Nästan lite svimfärdig. Nåväl jag fick i alla fall med dem hem med lite övertalning.
Sedan börjar det roliga, man kokar upp en gryta med vatten och salt, och sänker i dem där, tungorna som är lika stora som bananer. Skinnet på dem blir helt vitt och uppsvällt och smaklökarna svullnar medan den unkna inälvsdoften sprider sig i huset.
Ja det är sannerligen en upplevelse över det extra. Jag kommer ihåg när morfar alltid köpte hem gristungor som han noga skar upp i lika stora skivor. Han lade dem fint på en tallrik, vi tände lite levande ljus och åt sedan dessa på mackor med smör.
Nu ska jag gå och återuppleva det.
TJING
Dokusåpa
Ibland känns min arbetsplats som lite av en dokusåpa. Har jag tråkigt, vilket jag ofta har, när jag går där och struttar runt, så är det ganska underhållande att tänka sig en sån där mörk berättarröst, ni vet. "Tiden är knapp, ska hon hinna torka upp oljan innan någon halkar i det och måste åka akut till sjukhus? Missa inte fortsättningen i nästa avsnitt..."
Förövrigt så är det bara en dag kvar, sen får jag ha min mitt-i-veckan-helg. SÅ nice.
Dessutom är det så tråkigt att jobba på helger. Inte nödvändigtvis för att man just jobbar, absolut inte (eller okej då, lite därför). Men mest beror det på TV kvällen när man väl är hemma. Jag förstår inte vad problemet är?! Filmer som inte är repriser existerar inte. Inte heller intressanta debattprogram eller trevliga underhållsprogram. Åh. Tacka vet jag tisdags-och onsdagkvällarna. TVkvällarna med stort T. Då är det Topmodel. Eller söndagskvällarna när det är kalla fakta. Eller varför inte alla sena vardagskvällar med 2 and a half men. Det är grejer det.
Nu ska jag "surfa vidare", som man sa på den gamla goda tiden.
Godnatt
Vit är fi(n)t
Jag GLÖMDE ju säga det näst roligaste som hände idag. Jag har köpt ny vinterjacka! Det var liksom två år sedan sist. Fan vad glad jag är. Och den är VIT. Jag har alltid haft svarta, möjligtvis bruna jackor i hela mitt liv. Men inte längre. Eftersom jag var så glad när jag kom till affären som hade 60% rabatt på allt så blev jag bara tvungen att vara lite vild. Somt det där med sushin. Jaja, den är i alla fall vit, varm och ganska cool. Och den var på rea.
Nu kom jag att tänka på att de som jobbade i affären säkert var jätteledsna, för de hade gått i konkurs. Fan vad tråkigt.
Skit samma, jag är glad!
YEY
Wohoo
Life is good!
Inte just nu, men det kommer bli. Ohh la laaa, jiipiiiii.
Idag efter mötet hos studievägledaren har poletten äntligen trillat ner. I know what to läsa i höst. Yes yes yes! Kan det bli bättre. Både jag och Nabil har bestämt oss, hoppas bara vi kommer in.
I framtiden kommer vi bli Mrs Informatör och Mr Socionom. Hur nice är inte det? Yes.
Skönt att ha ett mål, att veta vilken väg man ska gå! Åhh vilken lättnad!
Läget just nu är dock lite sisådär. Jag hoppas inte att jag har fått influensa eller nåt för min mage är inte vad den borde vara. Jag har hostat upp kräk ett otal gånger idag. Men sjukanmäla sig vågar man i alla fall inte. Nåväl, så länge man inte får upp pizzan får man väl le och vara glad!
Nu vill jag bara komma iväg till linköping, läängtar!
Gosinatt, ha en underbar helg nu, ni lediga själar!
Inte just nu, men det kommer bli. Ohh la laaa, jiipiiiii.
Idag efter mötet hos studievägledaren har poletten äntligen trillat ner. I know what to läsa i höst. Yes yes yes! Kan det bli bättre. Både jag och Nabil har bestämt oss, hoppas bara vi kommer in.
I framtiden kommer vi bli Mrs Informatör och Mr Socionom. Hur nice är inte det? Yes.
Skönt att ha ett mål, att veta vilken väg man ska gå! Åhh vilken lättnad!
Läget just nu är dock lite sisådär. Jag hoppas inte att jag har fått influensa eller nåt för min mage är inte vad den borde vara. Jag har hostat upp kräk ett otal gånger idag. Men sjukanmäla sig vågar man i alla fall inte. Nåväl, så länge man inte får upp pizzan får man väl le och vara glad!
Nu vill jag bara komma iväg till linköping, läängtar!
Gosinatt, ha en underbar helg nu, ni lediga själar!
Hej alla glada
Mycket snack och lite verkstad gäller det mesta men när det gäller en särskild person i Linköping har det nog tagit priset.
Henne har jag lovat att komma och besöka snarast, det lovade jag redan i april förra året. Har det blivit av? Nej, såklart inte. Saker blir aldrig av när det gäller mig tyvärr, åtminstone inte på väldigt, väldigt länge. Men nu är det bestämt, bokat och klart. Nästa lördag bär det av. Jag känner mig lite sådär präktig på nåt vis nu. Tänk att det blir av! DET BLIR AV.
Perfa. Att det ska vara maskerad kände jag mig först inte lika positiv till, men med hjälp av det revolutionerande internet kan jag nu inte vänta med att få klä ut mig.
Jag tänker ofta på Nabil, och då går det ju inte att undgå att fundera lite över varför och hur han egentligen kan vilja vara med mig. En månad är jag väl okej om man har kommit mig så nära, men inte när det blivit till år. I en blogg är det ju idag nästintill obligatoriskt att vara självutlämnande, hjärtlig och ärlig. Idag tänkte jag börja med ärlig, och det hjärliga tänkte jag slänga in någonstan i slutet av inlägget. Nåväl, åter då till dagens frågeställning. Vad många inte vet om mig är att jag är:
- disträ
- konstant trött
- tråkig
- retlig
- fantasilös
- dålig kock
- lat
- deppig
- smutsig
- stökig
- utseendefixerad
- lever aldrig i nuet
- brist på kunskapen att visa någon som helst uppskattning.
+ skämtig
+ har drömmar (även den kan bli till minus om de aldrig upfylls)
Tack för att du står ut med mig, jag förstår inte hur du gör det, men ATT du gör det är ett under.
Vad jag vill säga med detta är att det stämmer verkligen som de säger, det finns någon därute för alla.
Det där sista mina vänner, det var det hjärtliga!
Circus
Okej, nu är det så här va. Att jag tycker om Britney Spears. Det här är egentligen inte något som man borde klämma ur sig bara sådär. Men när beundran blir för stor, då gör man sånt som man kanske ångrar sen.
Att man är en tönt för att man gillar Britney sitter kvar sen barnsben. Det ligger som ett djupt ärr i min sargade själ.
Jag ligger ibland och tänker på försvarstal om någon nu skulle säga emot mig.
"Ja, ja. Jag veet att hon inte skriver sina låtar, eller kanske ens sjunger själv, att hon har peruk och att hon är polare med Paris. Men det är ju trots allt Britney. FATTA!"
Talet blir inte som jag vill, det blir det ju inte. Men det struntar jag i.
Nåväl, idag jobbade jag över i vad som kändes som en evighet. En resa till USA fram och tillbaka ungefär. Nabil han till och med vakna till (!) medan han satt där ute som ett litet ljus och väntade på mig. Tiden stod still när hjärnan bedövades av pip, sorl, skrik, svettiga pannor (i mitt fall, svettig överläpp) ,nervösa sammanbrott och tomma kartonger.
Med dunkande huvudvärk åkte vi därefter till min kära familj, gosade med den gigantiska hundvalpen och diskuterade fjällvandringar och hur min kära far varit med om en nära döden upplevelse i ett träsk i norrland för ungefär 32 år sedan.
Man lär sig något nytt varje dag!
Vår nästa investering.
En ny dag imorgon är det ju i alla fall, godnatt!
Ny lek på jobbet
Ja gud, den här nya leken är helt fantastisk.
Hitta på så många lögner du bara kan om en person. Vinnaren är den som lyckats trampa ner någon så djupt att den aldrig kommer upp igen.
Spännande.
Sankt sigfrid nästa, säger jag bara.
Hitta på så många lögner du bara kan om en person. Vinnaren är den som lyckats trampa ner någon så djupt att den aldrig kommer upp igen.
Spännande.
Sankt sigfrid nästa, säger jag bara.
BUSIGT
Dagen idag har varit till belåtenhet. Mobilen lämnades hemma när jag och min man gav oss ut på stan för lite spännande äventyr. Vi var så busiga så att vi åt frukost på askelyckan. Sen var vi ännu busigare och småshoppade snygga och behövliga grejer.
Men sen, sen kom vi hem. Satte oss vid våra datorer och började tänka på att vi inte hade varit slösiga nog. Det är ju trots allt den STORA LÖNEDAGEN vi pratar om här.
För att busa till det lite extra beställde vi hemkörning på sushi åt 5 personer, fastän vi bara är två.
Det var busigt det.
Ja. När man börjar bli till åren är detta det enda bus man har. Ända festen vi har planerad nu (ja, vi planerar när och hur vi ska gå på fest) är personalfesten som ligger och lurar i mitten av nästa vecka. Den du.
Då ska man sitta där och le medan man häller i sig alkohol. De där påsarna man har under ögonen sminkas över och den bleka huden blir ersatt med ett antal lager self tanning produkter. Jag ska utsråla trivsel och glädje. Och pressa fram tomma skratt.
Det ska jag göra, för så busig är jag.
Nej jag skojar bara. Här ska det inte pressas fram någonting. Fast det med brunprodukterna och sminket stämmer.
Besides ska det bli kul att se mina kära kolleger utan sjömanshattar och ketchup över finbrallorna.
En sak är säker, dagen då jag börjar plugga ska jag klä upp mig varje dag. Tänk att faktiskt få använda de stackars kläderna som hänger i garderoben. Jag ska gå på alla lektionerna, även fast jag vet att man kan sitta hemifrån och klara sig minst lika bra. Jag ska bli mig själv igen!
Åh vad jag längtar.
Godnatt!
Här är en som också upptäckt det fina i lönedagar. Maten flödar
Där kom ett nostalgispöke som kunde ses i parken för ungefär 4 år sedan
Men sen, sen kom vi hem. Satte oss vid våra datorer och började tänka på att vi inte hade varit slösiga nog. Det är ju trots allt den STORA LÖNEDAGEN vi pratar om här.
För att busa till det lite extra beställde vi hemkörning på sushi åt 5 personer, fastän vi bara är två.
Det var busigt det.
Ja. När man börjar bli till åren är detta det enda bus man har. Ända festen vi har planerad nu (ja, vi planerar när och hur vi ska gå på fest) är personalfesten som ligger och lurar i mitten av nästa vecka. Den du.
Då ska man sitta där och le medan man häller i sig alkohol. De där påsarna man har under ögonen sminkas över och den bleka huden blir ersatt med ett antal lager self tanning produkter. Jag ska utsråla trivsel och glädje. Och pressa fram tomma skratt.
Det ska jag göra, för så busig är jag.
Nej jag skojar bara. Här ska det inte pressas fram någonting. Fast det med brunprodukterna och sminket stämmer.
Besides ska det bli kul att se mina kära kolleger utan sjömanshattar och ketchup över finbrallorna.
En sak är säker, dagen då jag börjar plugga ska jag klä upp mig varje dag. Tänk att faktiskt få använda de stackars kläderna som hänger i garderoben. Jag ska gå på alla lektionerna, även fast jag vet att man kan sitta hemifrån och klara sig minst lika bra. Jag ska bli mig själv igen!
Åh vad jag längtar.
Godnatt!
Här är en som också upptäckt det fina i lönedagar. Maten flödar
Där kom ett nostalgispöke som kunde ses i parken för ungefär 4 år sedanTyst i natten
Så sitter man här och muttrar för sig själv. Med katten, marsvinen och tvn som sällskap.
Och så undrar man; kommer det alltid vara så här?
Och så tänker man; fan heller.
Och så skrattar man för sig själv
Och sen, sen gråter man.
Så som saker ser ut nu är det svårt att se någon ände på någonting. Man vet inte vad det ena börjar och det andra slutar.
Tro, hopp och kärlek. Det är det man får förlita sig på i dessa dagar. Skulle man tappa det en vacker dag så finns det inga fler vackra dagar kvar.
Imorgon vill jag vakna till de första solstrålarna. Till kattens bus och till grannarna som klampar i golvet.
Inatt, vill jag bara sova. I den djupaste av sömn. Jag vill inte drömma. Jag vill bara vara i mig själv.
Fast jag vet, att det kommer dröja länge innan det blir verklighet.
Julklappshysteri
Åhh dessa julklappar. Kul att ge bort saker, det är det verkligen. Men att komma på VAD är ju snäppet värre. Min fantasi är lika dålig som alltid, men jag hoppas att julklapparnas kulfaktor har vandrat uppåt ett steg för det här året. Min käre pojkvän är den som kommit med ideerna, thank god är han ett gående geni (vad gäller just detta i alla fall).
Jag såg att det var längesedan jag skrev sist. En flytt har jag lyckats åstadkomma sedan förra inlägget. Det är inte alltid man gör sådant, inte. Nu har vi bott i vår underbara lägenhet i 1,5 månad och det känns så bra. Känns som om vi har bott här hela våra liv. Bättre kan det bara inte bli. Finns fortfarande en del grejer som behövs fixas med, men i jultider är plånboken tunnare än ett pappersark, så det får bli senare.
Första festen gick även den strålande. Inga klagiga grannar och ingen trashad lägenhet dagen efter.
Nu har jag inte tid att skriva mer. Min genuina, men ack så fula, blonda slinga i luggen ska väck.
Hej så länge, ska återkomma med lite tätare blogginlägg framöver tänkte jag. Håll ut. Ni.. NOLL som läser?
Bitterfitta
Efter att ha väntat vad som känns som en evighet på att få "avancera" på jobbet så har jag bestämt mig för att sluta ta skit och helt enkelt gå vidare i livet. Jag är jobbsökande igen. Back to zero men kanske mot en bättre och lite ljusare framtid där man får respekt för vad man kan och inte blir förbisedd samt ihjälstressad som grädde på moset. Lyckas jag bli vad jag har väntat på under tiden så är det bra, men jag tänker inte sitta och vänta längre. Känns drygt att ha jobbat på ett sådant ställe i onödan så länge bara för att bli nåt, men jag får försöka glömma det.
Numera kan jag förutom flytande svenska, engelska och norska, även danska och arabiska (lite) på mitt cv. Men det är faktiskt sant, till viss del i alla fall! Det gäller att bre på lite nu. Jamenvisst. Det jag har lärt mig från mitt jobb är att det inte räcker med att vara som man är man måste också låtsas vara något man inte är. Jag har även lärt mig hur det är att vara bitter på riktigt. Jag har nog faktiskt blivit lite av en bitterfitta. Det var ju inte det jag hade som mål i livet direkt. Men det ska det blir ändring på.
Jag som hatar bitterfittor egentligen.
Jaja. Istället för att sitta hemma och deppat har både jag och min älskling varit produktiva på våra lediga dagar. Gjort massa roliga saker, och det hjälper faktiskt. Fan vad jag känner mig taggad nu, så skönt. Jag har har nu blivit en fighter igen. Bitterfitta plus fighter- jag är farlig!
MOHAHAHAH
Nu ska vi titta på Arn. Låter för jäkla tråkigt men man måste ge allt en chans även fast det inte alltid går väl. Godkväll.
Numera kan jag förutom flytande svenska, engelska och norska, även danska och arabiska (lite) på mitt cv. Men det är faktiskt sant, till viss del i alla fall! Det gäller att bre på lite nu. Jamenvisst. Det jag har lärt mig från mitt jobb är att det inte räcker med att vara som man är man måste också låtsas vara något man inte är. Jag har även lärt mig hur det är att vara bitter på riktigt. Jag har nog faktiskt blivit lite av en bitterfitta. Det var ju inte det jag hade som mål i livet direkt. Men det ska det blir ändring på.
Jag som hatar bitterfittor egentligen.
Jaja. Istället för att sitta hemma och deppat har både jag och min älskling varit produktiva på våra lediga dagar. Gjort massa roliga saker, och det hjälper faktiskt. Fan vad jag känner mig taggad nu, så skönt. Jag har har nu blivit en fighter igen. Bitterfitta plus fighter- jag är farlig!
MOHAHAHAH
Nu ska vi titta på Arn. Låter för jäkla tråkigt men man måste ge allt en chans även fast det inte alltid går väl. Godkväll.
Att offra
Livet är lite i paus just nu. Fastän saker ändå händer mig. Roliga saker. Jag tänkte idag på hur mycket man måste offra. För ett jobb. Ett jävla jobb. Men det är såklart. Pengar är allt nu för tiden. Utan det är man ÄNNU mindre än vad man tror att man är. Kämpa, kämpa.
Varenda jävla storhelg, varenda jävla gång det ska hända nåt. Japp, då ska man likförbannat infinna sig med ett leende på läpparna. En fasad är vad det är.
De som kämpar sig igenom livet är olyckliga, de som får allt serverat på silverfat är också olyckliga. Alla är olyckliga.
Alla är vi rädda och ynkliga och bär på fasader. Ingen har ett fläckfritt liv, ett liv i glans, glamour och välbefinnande. Ingen. Men vad är det då för mening?
Idag var jag ledig. Jag och min fina ängel. Allt gick fel. Helgens festligheter var som bortblåsta, jag blev stungen av en jävla geting, ingen bra film fanns att hyra. När stora saker är jobbiga är det väl meningen att små saker ska fungera iallafall. Sånt som man tror egentligen är oviktigt.
Det är konstigt det som händer nu med allt. Bristningsgränsen sitter och lurar som ett lejon skulle göra på en antilop. Jag undrar hur länge man orkar egentligen. Jag vet att jag inte kommer att orka om det jag tror kommer att hända, händer. Jag ber till Gud varje kväll nu, fastän jag inte ens tror på honom. Jag ber från min innersta kärna. Tills svetten rinner och tårarna tar slut. Jag vågar inte lämna. Då kanske något händer. Jag är så rädd, min kropp är svag och jag är yr. Händer det igen så. Usch. Återigen är jag bara ett skal av någon mycket lyckligare människa, av mitt forna jag. Jag är samma ynkliga skal jag var för 10 år sedan. Men jag kämpar, det gör jag. Och jag ber till Gud att HON kämpar också. Snälla, snälla. SNÄLLA.
Nu är det semester och det är krafttag från min sida som gäller. Jag ska fan fixa det här med. Jag ska fixa henne, min stöttepelare i livet. Det ska inte gå fel, inte igen. Allt ska ordna sig. Jag ska kämpa. Det SKA gå. Det måste gå.
Varenda jävla storhelg, varenda jävla gång det ska hända nåt. Japp, då ska man likförbannat infinna sig med ett leende på läpparna. En fasad är vad det är.
De som kämpar sig igenom livet är olyckliga, de som får allt serverat på silverfat är också olyckliga. Alla är olyckliga.
Alla är vi rädda och ynkliga och bär på fasader. Ingen har ett fläckfritt liv, ett liv i glans, glamour och välbefinnande. Ingen. Men vad är det då för mening?
Idag var jag ledig. Jag och min fina ängel. Allt gick fel. Helgens festligheter var som bortblåsta, jag blev stungen av en jävla geting, ingen bra film fanns att hyra. När stora saker är jobbiga är det väl meningen att små saker ska fungera iallafall. Sånt som man tror egentligen är oviktigt.
Det är konstigt det som händer nu med allt. Bristningsgränsen sitter och lurar som ett lejon skulle göra på en antilop. Jag undrar hur länge man orkar egentligen. Jag vet att jag inte kommer att orka om det jag tror kommer att hända, händer. Jag ber till Gud varje kväll nu, fastän jag inte ens tror på honom. Jag ber från min innersta kärna. Tills svetten rinner och tårarna tar slut. Jag vågar inte lämna. Då kanske något händer. Jag är så rädd, min kropp är svag och jag är yr. Händer det igen så. Usch. Återigen är jag bara ett skal av någon mycket lyckligare människa, av mitt forna jag. Jag är samma ynkliga skal jag var för 10 år sedan. Men jag kämpar, det gör jag. Och jag ber till Gud att HON kämpar också. Snälla, snälla. SNÄLLA.
Nu är det semester och det är krafttag från min sida som gäller. Jag ska fan fixa det här med. Jag ska fixa henne, min stöttepelare i livet. Det ska inte gå fel, inte igen. Allt ska ordna sig. Jag ska kämpa. Det SKA gå. Det måste gå.
Så mycket man vill säga
Ibland är det så mycket man vill säga men inte kan. För att det finns inga ord. Frustrerande kan man tycka. Jag har alltid tyckt det varit lättare att skriva än att prata. Rösten kan bli så bräcklig men ordet är alltid starkt. Det vet jag.
Så jag kanske ska skriva dig ett brev. Men finns det verkligen ord jag kan skriva i brevet?
Godnatt
Så jag kanske ska skriva dig ett brev. Men finns det verkligen ord jag kan skriva i brevet?
Godnatt
Hej svej
Hej svej till er...7? som läser!
Det var inte igår. Mitt liv har stått stilla alltför länge men nu kan jag minsann stoltsera med att grejor börjar hända. Känns otroligt. Tänk att saker händer MIG! Mig, mig och bara mig. Hohoho, det känns lite fel. Men så rätt. Ja det är rätt, det är det.
Det jag ALDRIG trodde jag skulle få uppleva har nu hänt. På onsdag har jag en ring på mitt finger. Japp. En guldring. Och den finaste människan ni någonsin kan tänka er kommer att ha den andra ringen. Det bästa är att det känns så löjligt självklart. Det SKA bara vara så. Och det är det. Utan honom hade jag varit samma vilsna person som jag varit under hela mitt liv. Men en sensommarkväll förra året blev allt förändrat. Tack Gud för det. Om han finns då. Ana behbak <3
Jag har även hunnit ta mig en tripp till Philadelphia i USA. Mäktigt! New York var otroligt, och människorna där var så söta så. Men det bästa av allt var att jag fick träffa min underbara vän. Men om ett halvår kommer hon entra Sverige med storm igen. Happy days!
Lägenheter söker vi för fullt också. Där ska jag och den vackraste själen i hela världen bo. Åhh, guuuud vad jag längtar.
Solsemester ska det också bli, med nyfunna fina, söta människor. TUNISIIIEN. Det ligger liksom i Afrika. Lite coolt. Där ska vi slappa, sola, festa, mysa och ha det helt underbart. Ahhhh. Då ska det passas på att att njutas så överdrivet mycket att jag kommer vara lika avslappnad som en gammal get när jag kommer hem.
Hohoho, nu är jag såå hungrig, och idag blir det, trot eller ej, annat än hamburgare, pommes och dip. och Smoothie då. Lite synd det med smoothien, dock. Den hade jag gärna surplat ur faktiskt. Nåja, man kan inte få allt här i världen. Det blir iaf familjemiddag. Med pappa, G och min bror. Myyspyyys.
Tjingeflutt, din äppelskrutt!
Det var inte igår. Mitt liv har stått stilla alltför länge men nu kan jag minsann stoltsera med att grejor börjar hända. Känns otroligt. Tänk att saker händer MIG! Mig, mig och bara mig. Hohoho, det känns lite fel. Men så rätt. Ja det är rätt, det är det.
Det jag ALDRIG trodde jag skulle få uppleva har nu hänt. På onsdag har jag en ring på mitt finger. Japp. En guldring. Och den finaste människan ni någonsin kan tänka er kommer att ha den andra ringen. Det bästa är att det känns så löjligt självklart. Det SKA bara vara så. Och det är det. Utan honom hade jag varit samma vilsna person som jag varit under hela mitt liv. Men en sensommarkväll förra året blev allt förändrat. Tack Gud för det. Om han finns då. Ana behbak <3
Jag har även hunnit ta mig en tripp till Philadelphia i USA. Mäktigt! New York var otroligt, och människorna där var så söta så. Men det bästa av allt var att jag fick träffa min underbara vän. Men om ett halvår kommer hon entra Sverige med storm igen. Happy days!
Lägenheter söker vi för fullt också. Där ska jag och den vackraste själen i hela världen bo. Åhh, guuuud vad jag längtar.
Solsemester ska det också bli, med nyfunna fina, söta människor. TUNISIIIEN. Det ligger liksom i Afrika. Lite coolt. Där ska vi slappa, sola, festa, mysa och ha det helt underbart. Ahhhh. Då ska det passas på att att njutas så överdrivet mycket att jag kommer vara lika avslappnad som en gammal get när jag kommer hem.
Hohoho, nu är jag såå hungrig, och idag blir det, trot eller ej, annat än hamburgare, pommes och dip. och Smoothie då. Lite synd det med smoothien, dock. Den hade jag gärna surplat ur faktiskt. Nåja, man kan inte få allt här i världen. Det blir iaf familjemiddag. Med pappa, G och min bror. Myyspyyys.
Tjingeflutt, din äppelskrutt!
Fling & Fläng
Nu sitter jag här mitt i natten igen. Det är VÄLDIGT sent och jag ska upp och jobba imorgon. "Familjedag" på jobbet. Heja. Själv måste man vänta på sin egna familj i åratal till. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Synd bara att man inte kunde snabbspola allting en gnutta. Typ 5 år. Vakna upp imorgon, men toppbetyg från universitetet, precis fått jobb som... mäklare eller något, och med en liten Stella eller Bert i magen. Kanske en vit fluffy Fia till hund till och med. Köpa en stor fräsch lägnehet och fundera ut något riktigt snyggt i inredningsväg. DET hade verkligen varit något.
Här ska man behöva sitta och vänta. Dessutom måste man vara slagkraftig och målinriktad. Stark och uthållig. Man han inte råd, tid eller lust att misslyckas.
Ja, jag har tydligen hur många vägar som helst att gå, har jag hört. Jag har tvingat mig själv att tro på det, och det kanske stämmer! Än har jag inte prövat mina vingar och jag känner att jag helst kör på det säkra just nu ett tag till. Gå till jobbet, shoppa och festa lite ibland. Med betoning på ibland. Jag har faktiskt börjat min förändring nu och jag känner av det. Det känns skönt och jag har vissa mål som jag försöker nå. Det ska gå. Jag vill verkligen bevisa det för mig själv. Jag kan fixa det, jag vet det!
Om 10 år tänker jag se tillbaka på mitt liv och vara jävligt nöjd och stolt över mig själv och vad jar hag lyckats åstadkomma. Jag känner på mig att det blir så. Egentligen hoppas jag mest men jag kör med lyckotänk nu. Det blir så.
Frågan är bara vilken väg jag väljer att ta och när jag väljer att börja. Just nu vill jag leva i nuet, resa och göra sånt jag kan och har råd med nu innan jag blir fattig student. Framförallt vill jag vara med min älskling så mycket jag bara hinner och kan, för jag vet att det förmodligen inte blir likadant när vi båda har börjat plugga. Man kan ju alltid hoppas att man kommer i samma stad men det är inte säkert alls.
Jag ska även börja träna på min svagaste punkt. Nämligen att planera. Jag vill planera in alla mina underbara vänner. Tyvärr ses vi inte mycket alls längre. Alla är de guldklimpar som jag inte har råd att förlora.
Mot framtiden och morgondagen!
Godnatt
Här ska man behöva sitta och vänta. Dessutom måste man vara slagkraftig och målinriktad. Stark och uthållig. Man han inte råd, tid eller lust att misslyckas.
Ja, jag har tydligen hur många vägar som helst att gå, har jag hört. Jag har tvingat mig själv att tro på det, och det kanske stämmer! Än har jag inte prövat mina vingar och jag känner att jag helst kör på det säkra just nu ett tag till. Gå till jobbet, shoppa och festa lite ibland. Med betoning på ibland. Jag har faktiskt börjat min förändring nu och jag känner av det. Det känns skönt och jag har vissa mål som jag försöker nå. Det ska gå. Jag vill verkligen bevisa det för mig själv. Jag kan fixa det, jag vet det!
Om 10 år tänker jag se tillbaka på mitt liv och vara jävligt nöjd och stolt över mig själv och vad jar hag lyckats åstadkomma. Jag känner på mig att det blir så. Egentligen hoppas jag mest men jag kör med lyckotänk nu. Det blir så.
Frågan är bara vilken väg jag väljer att ta och när jag väljer att börja. Just nu vill jag leva i nuet, resa och göra sånt jag kan och har råd med nu innan jag blir fattig student. Framförallt vill jag vara med min älskling så mycket jag bara hinner och kan, för jag vet att det förmodligen inte blir likadant när vi båda har börjat plugga. Man kan ju alltid hoppas att man kommer i samma stad men det är inte säkert alls.
Jag ska även börja träna på min svagaste punkt. Nämligen att planera. Jag vill planera in alla mina underbara vänner. Tyvärr ses vi inte mycket alls längre. Alla är de guldklimpar som jag inte har råd att förlora.
Mot framtiden och morgondagen!
Godnatt
Det där med att gå och lägga sig i tid
Det är inte riktigt min grej har jag förstått nu. Jag avundas dem som kommer hem från jobbet, lagar mat, städar tittar lite på TV, dricker kvällskaffe och sen bara... går och lägger sig. Hur kan man vara en sån friskis? Det är verkligen min idealbild som jag ska försöka anama någon gång inom en snar framtid. Fast jag vet inte riktigt hur det ska gå till.
De senaste månaderna har jag liksom fångats i en slapp bubbla som är för tjock för att kunna spräckas. För närvarande kommer jag hem från jobbet, sätter mig ner, tar upp ett marsvin eller två, matar dem, sätter mig vid datorn. Sedan sitter jag där, sitter där och sitter där lite till. Sedan kollar jag på klockan och upptäcker att klockan nästan är 2 på natten utan att jag varit nåt alls produktiv hemma.
Sånt där är liksom riktigt dålig stil. Jag är besviken på mig själv. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli en sån slappergök? Men jag skaa ta mig i skinnet, få tummen ur och bli en friskis. Om jag lägger mig snart kanske jag kan bli någorlunda pigg lagom till imorgon så att jag hinner med att städa burar OCH städa samt diska, innan jag ska till jobbet. Börjar ju trots allt väldigt sent och det hade varit skönt att komma dit utan att tänka på hur det ser ut här hemma.
Idag har jag äntligen betalat räkningen på studentbilderna efter ett antal påminnelser. Det kallar jag duktigt.. eller slappt, beroende på hur man ser det. Det lutar nog åt slapphållet likförbaskat. Ut med det gamla och in med det nya. Sånt ska jag ägna mig åt imorgon. Kanske lyckas jag med min friskisvision liiite i alla fall. Så det räcker till i övermorgon. Sedan förtjänar jag faktiskt en slappisdag till...
De senaste månaderna har jag liksom fångats i en slapp bubbla som är för tjock för att kunna spräckas. För närvarande kommer jag hem från jobbet, sätter mig ner, tar upp ett marsvin eller två, matar dem, sätter mig vid datorn. Sedan sitter jag där, sitter där och sitter där lite till. Sedan kollar jag på klockan och upptäcker att klockan nästan är 2 på natten utan att jag varit nåt alls produktiv hemma.
Sånt där är liksom riktigt dålig stil. Jag är besviken på mig själv. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli en sån slappergök? Men jag skaa ta mig i skinnet, få tummen ur och bli en friskis. Om jag lägger mig snart kanske jag kan bli någorlunda pigg lagom till imorgon så att jag hinner med att städa burar OCH städa samt diska, innan jag ska till jobbet. Börjar ju trots allt väldigt sent och det hade varit skönt att komma dit utan att tänka på hur det ser ut här hemma.
Idag har jag äntligen betalat räkningen på studentbilderna efter ett antal påminnelser. Det kallar jag duktigt.. eller slappt, beroende på hur man ser det. Det lutar nog åt slapphållet likförbaskat. Ut med det gamla och in med det nya. Sånt ska jag ägna mig åt imorgon. Kanske lyckas jag med min friskisvision liiite i alla fall. Så det räcker till i övermorgon. Sedan förtjänar jag faktiskt en slappisdag till...