Det där med att gå och lägga sig i tid

Det är inte riktigt min grej har jag förstått nu. Jag avundas dem som kommer hem från jobbet, lagar mat, städar tittar lite på TV, dricker kvällskaffe och sen bara... går och lägger sig. Hur kan man vara en sån friskis? Det är verkligen min idealbild som jag ska försöka anama någon gång inom en snar framtid. Fast jag vet inte riktigt hur det ska gå till.

De senaste månaderna har jag liksom fångats i en slapp bubbla som är för tjock för att kunna spräckas. För närvarande kommer jag hem från jobbet, sätter mig ner, tar upp ett marsvin eller två, matar dem, sätter mig vid datorn. Sedan sitter jag där, sitter där och sitter där lite till. Sedan kollar jag på klockan och upptäcker att klockan nästan är 2 på natten utan att jag varit nåt alls produktiv hemma.

Sånt där är liksom riktigt dålig stil. Jag är besviken på mig själv. Hur kunde jag tillåta mig själv att bli en sån slappergök? Men jag skaa ta mig i skinnet, få tummen ur och bli en friskis. Om jag lägger mig snart kanske jag kan bli någorlunda pigg lagom till imorgon så att jag hinner med att städa burar OCH städa samt diska, innan jag ska till jobbet. Börjar ju trots allt väldigt sent och det hade varit skönt att komma dit utan att tänka på hur det ser ut här hemma.

Idag har jag äntligen betalat räkningen på studentbilderna efter ett antal påminnelser. Det kallar jag duktigt.. eller slappt, beroende på hur man ser det. Det lutar nog åt slapphållet likförbaskat. Ut med det gamla och in med det nya. Sånt ska jag ägna mig åt imorgon. Kanske lyckas jag med min friskisvision liiite i alla fall. Så det räcker till i övermorgon. Sedan förtjänar jag faktiskt en slappisdag till...