Frälst

Ibland mår man som man mår och man tror då att man mår som man ska. (sjukt jobbig mening).

När man nämner LCHF så är det många som rynkar på näsan åt det. "Ha! Du kommer bli sjuk om några år". "Ha! placebo". "Ha! Magen måste ha fibrer" "Ha! Tror du verkligen margarin skulle få säljas om det vore så farligt?"

Ha Ha Ha Ha. Så skrattade jag med tidigare. När jag var ofrälst. I somras vände det för mig. I lite mer än en månad åt jag enligt LCHF och jag mådde såå bra mot slutet när kroppen ställt om sig. Men så börjades det i rena rama missbrukarandan: "men eeeeen macka kan väl inte vara så farligt?" "Det är ju lördag idag, då får man ta lite godis och käka pasta. Och dricka läsk". "Jag är hungrig och den där muffinsen ser så god ut". Men se det gick inte, då föll jag tillbaka i sockerberoendet. Jag var en jäkla barnrumpa som inte kunde stå emot det. Eller så är jag en sockermissbrukare som drabbades av återfall.

Jag har nu med stapplande steg påbörjat min resa mot ett friskare jag igen. Mest på grund av eksem den här gången och inte för viktnedgång. Eksem som jag inte såg röken av under den där perioden. Nu ska jag baskemig göra om detta och jag ser fram emot mitt kommande mående. 

Läs och lär! Du kommer inte att ångra dig!

Feta hälsningar/ en soon to be LCHF:are

Ett meddelande till Livet

Att springa ikapp livet, går det? Det få gånger man lyckas, tycks man bli omkullsprungen lika snabbt igen.
Du Livet: Sluta spela så jävla hård, jag lovar att det kan vara ganska trevligt att gå hand i hand någon gång ibland också.

joseflinbloggen gör nypremiär

Ja, då sitter jag här igen. Med en header jag gjort i.. *trumvirvel* PAINT. Ja, jag sa paint. Svårt att tro? Nej, det trodde jag inte heller.
Men, ingen idé att bita på naglarna över det där hörrni. Det kommer att komma en ny. I framtiden. Kanske inom två år, kanske inom 10 år. Jag kan inte lova någonting.
Så nu undrar ni (who am I kidding? Jag vet att jag pratar med mig själv här) förståss vad jag gör nu?
Jo, jag sitter här i en tillfällig lägenhet som jag ska bo i under tre månader. I Sveriges metropol, Stockholm. Den fantastiska storstaden. Så glammig, så oförstörd, så vacker. Jag trivs faktiskt riktigt bra. Lever på konserver och annat jag hittar i skogen, typ.
Nä. Men jag är här för att praktisera och det gör jag riktigt bra, tycker jag nog. Har hamnat på en arbetsplats som är otroligt underbar att vara på. Rätt nöjd och uppe på tok för sent säger jag nu godnatt. Jag återkommer snarast.