Idag är jag väldigt tacksam. Jag känner mig så tacksam för så mycket. Vad mycket svårare livet egentligen skulle vara om jag inte hade allt det jag har nu. Tänk om jag bara hade mig själv. Vilket tråkigt sällskap, och vilken livsfara. Det hade faktiskt varit en livsfara. På riktigt.
Jag har till slut något jag behövde som allra bäst. En räddare i nöden. En riddare på vit häst. Någon som har räddat mig från mig själv.

Jag sitter på min hårda datorstol i mitt rum bland mina saker som är så små. Så små som sandkorn i Sahara. Men utan de små sandkornen hade det inte funnits något som kallats Sahara. Och jag är inte jag om jag inte har en öken inuti mig. Fast jag har faktiskt en öken som det växer en liten, liten växt i. Någon dag ska jag göra den lilla, lilla växten till ett väldigt stort träd. Ett träd som aldrig viker för någon storm och som föralltid hittat sitt starka grepp i den flyktiga sanden.

Just nu ska jag bara tänka på hur skönt det är att vara fri i en bur. För jag är räddad från mig själv.

Nu är jag inte arbetslös längre! Vilken lycka! Nu gör jag liksom hamburgare och säljer dem och det är såå kul!
Sköönt!

Bara för det så blev jag sjuk idag.. precis när jag börjat komma in lite i jobbet. Det var ju så lagom kul men imorgon ska jag satsa på att vara frisk som en nötkärna igen.. vi får se hur det kommer att lyckas... Men det SKA lyckas. Det ska det!

Godnatt

Nu är jag arbetslös på riktigt. Visserligen timvikarie, men det är i princip samma som att vara arbetslös då man aldrig får jobb. En arbetslös arbetssökande.
Usch det låter ju helt bedrövligt. Vill inte.

Jag har bestämt mig. Ska hoppa av min kurs också. Jag saknar helt motivation och om jag hade fått göra som JAG ville från början hade jag gjort som jag tänkt; jobba ett år SEN börja studera på heltid.
Så nu sitter jag här och söker jobb och ber till vem som än finns där uppe att jag ska få ett snart. För hemma orkar jag verkligen inte sitta hela dagarna.

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen, körskolan, kanske på möte till ett jobb (hoppas, hoppas att de tycker om mig.. eller nåt)

Sen ska jag träffa den bästa av de bästa och sen ska jag ut på kvällen. Och fira. Fira? Inte är det mig vi ska fira iaf för jag är inte värd något sådant. Men vi ska fira en födelsedag. Skönt att tänka på nåt annat.

Sen får jag väl tänka på att städa snart. Men främst på att sova. Min ork har varit försvunnen länge. Synd att jag aldrig kan hitta den. Jag tror faktiskt jag lider av kronisk trötthet. Det verkar som det iaf. Det är ju inte heller allt för uppmuntrande.

Ibland känns saker och ting så långt borta.
Men jag är glad att jag har honom <3

Godnatt