Nu är jag arbetslös på riktigt. Visserligen timvikarie, men det är i princip samma som att vara arbetslös då man aldrig får jobb. En arbetslös arbetssökande.
Usch det låter ju helt bedrövligt. Vill inte.

Jag har bestämt mig. Ska hoppa av min kurs också. Jag saknar helt motivation och om jag hade fått göra som JAG ville från början hade jag gjort som jag tänkt; jobba ett år SEN börja studera på heltid.
Så nu sitter jag här och söker jobb och ber till vem som än finns där uppe att jag ska få ett snart. För hemma orkar jag verkligen inte sitta hela dagarna.

Imorgon ska jag till arbetsförmedlingen, körskolan, kanske på möte till ett jobb (hoppas, hoppas att de tycker om mig.. eller nåt)

Sen ska jag träffa den bästa av de bästa och sen ska jag ut på kvällen. Och fira. Fira? Inte är det mig vi ska fira iaf för jag är inte värd något sådant. Men vi ska fira en födelsedag. Skönt att tänka på nåt annat.

Sen får jag väl tänka på att städa snart. Men främst på att sova. Min ork har varit försvunnen länge. Synd att jag aldrig kan hitta den. Jag tror faktiskt jag lider av kronisk trötthet. Det verkar som det iaf. Det är ju inte heller allt för uppmuntrande.

Ibland känns saker och ting så långt borta.
Men jag är glad att jag har honom <3

Godnatt