Dokusåpa

Ibland känns min arbetsplats som lite av en dokusåpa. Har jag tråkigt, vilket jag ofta har, när jag går där och struttar runt, så är det ganska underhållande att tänka sig en sån där mörk berättarröst, ni vet. "Tiden är knapp, ska hon hinna torka upp oljan innan någon halkar i det och måste åka akut till sjukhus? Missa inte fortsättningen i nästa avsnitt..."

Förövrigt så är det bara en dag kvar, sen får jag ha min mitt-i-veckan-helg. SÅ nice.

Dessutom är det så tråkigt att jobba på helger. Inte nödvändigtvis för att man just jobbar, absolut inte (eller okej då, lite därför). Men mest beror det på TV kvällen när man väl är hemma. Jag förstår inte vad problemet är?! Filmer som inte är repriser existerar inte. Inte heller intressanta debattprogram eller trevliga underhållsprogram. Åh. Tacka vet jag tisdags-och onsdagkvällarna. TVkvällarna med stort T. Då är det Topmodel. Eller söndagskvällarna när det är kalla fakta. Eller varför inte alla sena vardagskvällar med 2 and a half men. Det är grejer det.

Nu ska jag "surfa vidare", som man sa på den gamla goda tiden.
Godnatt


Vit är fi(n)t

Jag GLÖMDE ju säga det näst roligaste som hände idag. Jag har köpt ny vinterjacka! Det var liksom två år sedan sist. Fan vad glad jag är. Och den är VIT. Jag har alltid haft svarta, möjligtvis bruna jackor i hela mitt liv. Men inte längre. Eftersom jag var så glad när jag kom till affären som hade 60% rabatt på allt så blev jag bara tvungen att vara lite vild. Somt det där med sushin. Jaja, den är i alla fall vit, varm och ganska cool. Och den var på rea.
Nu kom jag att tänka på att de som jobbade i affären säkert var jätteledsna, för de hade gått i konkurs. Fan vad tråkigt.
Skit samma, jag är glad!
YEY


Wohoo

Life is good!
Inte just nu, men det kommer bli. Ohh la laaa, jiipiiiii.

Idag efter mötet hos studievägledaren har poletten äntligen trillat ner. I know what to läsa i höst. Yes yes yes! Kan det bli bättre. Både jag och Nabil har bestämt oss, hoppas bara vi kommer in.
I framtiden kommer vi bli Mrs Informatör och Mr Socionom. Hur nice är inte det? Yes.
Skönt att ha ett mål, att veta vilken väg man ska gå! Åhh vilken lättnad!

Läget just nu är dock lite sisådär. Jag hoppas inte att jag har fått influensa eller nåt för min mage är inte vad den borde vara. Jag har hostat upp kräk ett otal gånger idag. Men sjukanmäla sig vågar man i alla fall inte. Nåväl, så länge man inte får upp pizzan får man väl le och vara glad!

Nu vill jag bara komma iväg till linköping, läängtar!
Gosinatt, ha en underbar helg nu, ni lediga själar!

Hej alla glada

Mycket snack och lite verkstad gäller det mesta men när det gäller en särskild person i Linköping har det nog tagit priset.
Henne har jag lovat att komma och besöka snarast, det lovade jag redan i april förra året. Har det blivit av? Nej, såklart inte. Saker blir aldrig av när det gäller mig tyvärr, åtminstone inte på väldigt, väldigt länge. Men nu är det bestämt, bokat och klart. Nästa lördag bär det av. Jag känner mig lite sådär präktig på nåt vis nu. Tänk att det blir av! DET BLIR AV.
Perfa. Att det ska vara maskerad kände jag mig först inte lika positiv till, men med hjälp av det revolutionerande internet kan jag nu inte vänta med att få klä ut mig. 

Jag tänker ofta på Nabil, och då går det ju inte att undgå att fundera lite över varför och hur han egentligen kan vilja vara med mig. En månad är jag väl okej om man har kommit mig så nära, men inte när det blivit till år. I en blogg är det ju idag nästintill obligatoriskt att vara självutlämnande, hjärtlig och ärlig. Idag tänkte jag börja med ärlig, och det hjärliga tänkte jag slänga in någonstan i slutet av inlägget. Nåväl, åter då till dagens frågeställning. Vad många inte vet om mig är att jag är:

- disträ
- konstant trött
- tråkig
- retlig
- fantasilös
- dålig kock
- lat
- deppig
- smutsig
- stökig
- utseendefixerad
- lever aldrig i nuet
- brist på kunskapen att visa någon som helst uppskattning. 
 
+ skämtig
+ har drömmar (även den kan bli till minus om de aldrig upfylls)

Tack för att du står ut med mig, jag förstår inte hur du gör det, men ATT du gör det är ett under.
Vad jag vill säga med detta är att det stämmer verkligen som de säger, det finns någon därute för alla.

Det där sista mina vänner, det var det hjärtliga!


Circus

Okej, nu är det så här va. Att jag tycker om Britney Spears. Det här är egentligen inte något som man borde klämma ur sig bara sådär. Men när beundran blir för stor, då gör man sånt som man kanske ångrar sen. 

Att man är en tönt för att man gillar Britney sitter kvar sen barnsben. Det ligger som ett djupt ärr i min sargade själ. 
Jag ligger ibland och tänker på försvarstal om någon nu skulle säga emot mig.
"Ja, ja. Jag veet att hon inte skriver sina låtar, eller kanske ens sjunger själv, att hon har peruk och att hon är polare med Paris. Men det är ju trots allt Britney. FATTA!"

Talet blir inte som jag vill, det blir det ju inte. Men det struntar jag i.

Nåväl, idag jobbade jag över i vad som kändes som en evighet. En resa till USA fram och tillbaka ungefär. Nabil han till och med vakna till (!) medan han satt där ute som ett litet ljus och väntade på mig. Tiden stod still när hjärnan bedövades av pip, sorl, skrik, svettiga pannor (i mitt fall, svettig överläpp) ,nervösa sammanbrott och tomma kartonger.

Med dunkande huvudvärk åkte vi därefter till min kära familj, gosade med den gigantiska hundvalpen och diskuterade fjällvandringar och hur min kära far varit med om en nära döden upplevelse i ett träsk i norrland för ungefär 32 år sedan.
Man lär sig något nytt varje dag!


nästa köp! 
Vår nästa investering.

En ny dag imorgon är det ju i alla fall, godnatt!

Ny lek på jobbet

Ja gud, den här nya leken är helt fantastisk.
Hitta på så många lögner du bara kan om en person. Vinnaren är den som lyckats trampa ner någon så djupt att den aldrig kommer upp igen.

Spännande.

Sankt sigfrid nästa, säger jag bara.

BUSIGT

Dagen idag har varit till belåtenhet. Mobilen lämnades hemma när jag och min man gav oss ut på stan för lite spännande äventyr. Vi var så busiga så att vi åt frukost på askelyckan. Sen var vi ännu busigare och småshoppade snygga och behövliga grejer.
Men sen, sen kom vi hem. Satte oss vid våra datorer och började tänka på att vi inte hade varit slösiga nog. Det är ju trots allt den STORA LÖNEDAGEN vi pratar om här.
För att busa till det lite extra beställde vi hemkörning på sushi åt 5 personer, fastän vi bara är två.
Det var busigt det.

Ja. När man börjar bli till åren är detta det enda bus man har. Ända festen vi har planerad nu (ja, vi planerar när och hur vi ska gå på fest) är personalfesten som ligger och lurar i mitten av nästa vecka. Den du.
Då ska man sitta där och le medan man häller i sig alkohol. De där påsarna man har under ögonen sminkas över och den bleka huden blir ersatt med ett antal lager self tanning produkter. Jag ska utsråla trivsel och glädje. Och pressa fram tomma skratt.
Det ska jag göra, för så busig är jag.

Nej jag skojar bara. Här ska det inte pressas fram någonting. Fast det med brunprodukterna och sminket stämmer.
Besides ska det bli kul att se mina kära kolleger utan sjömanshattar och ketchup över finbrallorna.

En sak är säker, dagen då jag börjar plugga ska jag klä upp mig varje dag. Tänk att faktiskt få använda de stackars kläderna som hänger i garderoben. Jag ska gå på alla lektionerna, även fast jag vet att man kan sitta hemifrån och klara sig minst lika bra. Jag ska bli mig själv igen!
Åh vad jag längtar.

Godnatt!


Här är en som också upptäckt det fina i lönedagar. Maten flödar

 Där kom ett nostalgispöke som kunde ses i parken för ungefär 4 år sedan

Tyst i natten

Så sitter man här och muttrar för sig själv. Med katten, marsvinen och tvn som sällskap. 
Och så undrar man; kommer det alltid vara så här?
Och så tänker man; fan heller. 
Och så skrattar man för sig själv
Och sen, sen gråter man. 

Så som saker ser ut nu är det svårt att se någon ände på någonting. Man vet inte vad det ena börjar och det andra slutar.
Tro, hopp och kärlek. Det är det man får förlita sig på i dessa dagar. Skulle man tappa det en vacker dag så finns det inga fler vackra dagar kvar. 

Imorgon vill jag vakna till de första solstrålarna. Till kattens bus och till grannarna som klampar i golvet. 
Inatt, vill jag bara sova. I den djupaste av sömn. Jag vill inte drömma. Jag vill bara vara i mig själv.

Fast jag vet, att det kommer dröja länge innan det blir verklighet.