Att man är en tönt för att man gillar Britney sitter kvar sen barnsben. Det ligger som ett djupt ärr i min sargade själ. 

Jag ligger ibland och tänker på försvarstal om någon nu skulle säga emot mig.

"Ja, ja. Jag veet att hon inte skriver sina låtar, eller kanske ens sjunger själv, att hon har peruk och att hon är polare med Paris. Men det är ju trots allt Britney. FATTA!"

Talet blir inte som jag vill, det blir det ju inte. Men det struntar jag i.

Nåväl, idag jobbade jag över i vad som kändes som en evighet. En resa till USA fram och tillbaka ungefär. Nabil han till och med vakna till (!) medan han satt där ute som ett litet ljus och väntade på mig. Tiden stod still när hjärnan bedövades av pip, sorl, skrik, svettiga pannor (i mitt fall, svettig överläpp) ,nervösa sammanbrott och tomma kartonger.

Med dunkande huvudvärk åkte vi därefter till min kära familj, gosade med den gigantiska hundvalpen och diskuterade fjällvandringar och hur min kära far varit med om en nära döden upplevelse i ett träsk i norrland för ungefär 32 år sedan.

Man lär sig något nytt varje dag!

 

Vår nästa investering.

En ny dag imorgon är det ju i alla fall, godnatt!