Utveckling
Idag har jag verkligen noll inspiration till att skriva. Samtidigt försöker jag ju faktiskt hålla igång en blogg. Nä men jag är bara sååå trött. Jag har otroligt mycket att göra. Och sen måste jag laga mat med. Det är så himla tråkigt, faktiskt det värsta jag vet. Men jag går efter ett litet system nu. Var tredje dag gör jag tre matlådor, och har gjort så i typ 6 veckor. Vilken jävla bedrift det är alltså. Kanske inte för dig. Men för mig är det så. Tidigare lagade jag mat typ en gång i månaden.
Av ren tristess så har jag också roat mig med att läsa lite gamla inlägg. Jag skrattar lite åt att jag inte visste vad som komma skulle av det här http://joseflin.blogg.se/2007/november/yey.html. Jag känner en otrolig lättnad när jag tänker på att jag slipper det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/stronger-than-ever.html. Jag blev påmind om det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/det-ar-synd-om-dem-som-ska-ta-studenten.html. Jag skäms när jag ser det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/en-gang-i-tiden-2.html. Och jag blir så otroligt glad när jag ser det här inlägget http://joseflin.blogg.se/2009/july/nattblogg.html (nåja, i alla fall första halvan) och inser att jag snart har klarat det.
Godnatt
Glasögon?!
Jaha, där var måttet rågat. Jag visste inte hur rätt jag hade igår när jag ritade grisen över min feja. Grisen med glasögon.
Idag tog jag mig i kragen och gick till optikern eftersom jag ser fruktansvärt suddigt efter en dag framför datorn. Tydligen så anstränger jag mig nåt så otroligt när jag surfar så jag har fått "slöa ögonmuskler" enligt optikern. De latar sig alltså för fulla muggar vilket resulterar i en enorm oskärpa vissa stunder.
Så nu ska jag alltså ha brillor för att kunna fortsätta glo in i datorn, som vilken 50-åring som helst. Ja ja, vad gör man inte för detta tekniska underverk?
Obekvämligheter
Vi vandrar vidare i djurtemat lite till.
Jag var på Åhlens och fick syn på Maria Montazami på boksignering. Snäll som jag grabbade jag tag i en bok och ställde mig i kö så att mamma skulle få lite stjärnglans i bokhyllan. Så tänkte jag: varför inte ta en bild också. På mig och Maria. Gud vad kul. Fast det blev inte så roligt som jag hade tänkt mig. Jag har nämligen nervösa tics i läppen. Ganska otrevligt.
Så när jag stod där jämte henne (och lyckades lägga en arm mot ett ställe som för henne måste ha varit obehagligt) och vakten skulle ta bild, så såg jag folkhavet som stod kvar i kön. De var väldigt många och jag har väldig scenskräck. Även om den i vissa fall blivit bättre med åren, så måste jag haft en enormt dålig dag just då. Läppen började hoppa som aldrig förr och jag fick anstränga mina muskler till tusen i ett försök att minska det dramatiska minspelet som skedde i mitt ansikte. Detta resulterade i att jag ser ut som en skrämd 12-årig skär gris jämte en lång gazell. Mitt ansikte ser helt deformerat ut på denna bild. Så fruktansvärt fult.
OBS! Ansiktet på bilden är ett montage/rekonstruktion! Det är alltså värre än vad det ser ut.
Stockholms djurliv
Här i storstaden verkar evolutionen gått lite överstyr. Duvor tar tunnelbanan från Farsta strand till Farsta för att få tag på det bästa käket. Hundar på hunddagis får hemlängtan, rymmer och tar tunnelbanan hem.
De här alldeles särskilda djuren utvecklar högst tveksamma förhållanden med varandra.
Här finns dessutom inga djur på gatorna (bortsett från en ekorre där jag bor). Här vill man inte ha vanliga djur. Nej då, man åker till Skansen för att få se alldeles särskilda djur. Exotiska. Och svenska med för den delen, vilka det förmodligen skulle krylla av här om det inte vore för att alla shoppinggallerior skulle få plats.
De här alldeles särskilda djuren utvecklar högst tveksamma förhållanden med varandra.
Nog om Skansen. Efter att ha bott här en tid nu, så kan jag i alla fall konstatera att man aldrig kan veta vad eller vem man kan stöta på härnäst.
Här nedan syns frukten av ytterligare ett tveksamt förhållande mellan vad som ser ut att kunna vara en häst och en människa. Detta exemplar återfanns i tunnelbanan precis som de finsmakande duvorna.
Jag blir en förvirrad själ här uppe.
Godnatt.
Godnatt.
Konsten att snooza
Jag har blivit besatt av hår. Jag har nämligen läst mig till hur man ska få det att växa onaturligt fort. 5 centimeter i månaden. Ja, det låter ju så sjukt knäppt och osannolikt. Och visst, det är väl precis lika sjukt knäppt och osannolikt som det låter. Men jag har en liten vetenskapsman i mig. Jag måste prova och experimentera och undersöka allting som låter knäppt. Resultatet är absolut inte det viktigaste utan resan dit. Learning by doing som det heter i informatörstermer. Höhöhö. Hur länge vågar man låta osten ligga efter utgångsdatumet innan man äter den? Hur lång tid kan jag skippa städningen innan jag börjar nysa? Vad händer om man tränar utan kolhydrater? Hur länge kan jag snooza innan jag missar tvärbanan?
På tal om att snooza. Jag och min kombo har har blivit experter på detta. Mobilerna tjuter om vart annat hela gryningen och morgonen. Det är fantastiskt skönt att jag hittat en som uppskattar detta fenomen lika mycket som jag. Om du själv tänker börja med detta, alternativt avancera i denna morgonaktivitet bör du betänka detta INNAN du börjar:
1) Sätt klockan 2 timmar tidigare än vad som är absolut senaste tänkbara tiden för dig att vakna på.
På tal om att snooza. Jag och min kombo har har blivit experter på detta. Mobilerna tjuter om vart annat hela gryningen och morgonen. Det är fantastiskt skönt att jag hittat en som uppskattar detta fenomen lika mycket som jag. Om du själv tänker börja med detta, alternativt avancera i denna morgonaktivitet bör du betänka detta INNAN du börjar:
1) Sätt klockan 2 timmar tidigare än vad som är absolut senaste tänkbara tiden för dig att vakna på.
2) Se till att ha telefonen nära till hands. Helst vid huvudkudden för bästa möjliga bekvämlighet.
3) Ringsignalen ska vara lugnande men samtidigt kunna fungera som ett störningsmoment. Det där är en svår balansgång, bli inte ledsen om du inte lyckas hitta den på en gång.
4) Torka bort morgongrumset i ögonen innan du ens funderar på att trycka på snoozen. Missar du det här kan misstaget bli förödande- du hittar inte rätt knapp och stänger av larmet istället.
5) Klä på dig, ta frukosten i handen och SPRING till jobbet!
Chiao
Nonchig
När jag precis var på väg att lägga mig så slog det mig. Fy vad föregående inlägg var tråkigt. Jag förtjänar ingen blogg.
Jag sitter här med en kurrande mage. Jag har funderat länge på vilka av följande två alternativ som innebär störst risk att råka väcka min roomie. 1: Jag går ut i köket och väsnas i skåpen och smaskar i mig det jag hittar. 2: Jag skiter i det.
Alternativ 2 medför dock en fortsatt ganska högt kurrande mage.
Alternativ 2 medför dock en fortsatt ganska högt kurrande mage.
I detta nu blir det nog alternativ 2 trots allt. Jag har dessutom GLÖMT att koka mina obligatoriska morgonägg. Men jag vet inte, mina kollegor kanske blir glada över att slippa se mig med det där. Det är möjligt att det kanske rent av kan uppfattas som nonchigt att sitta där på mitt kontor och glufsa i mig mina kokta ägg. Eller kanske inte. Vem vet, och vem bryr sig egentligen.
Det här inlägget blev ju precis lika jätteroligt som det förra ser jag nu.
Godnatt!
Cred
Nu har jag fixat lite till med designen, därför måste jag göra ett inlägg för att ge cred till www.snyggareblogg.se.
Det var nog allt för nu ja.