Nu sitter jag här mitt i natten, mest för att jag ska kunna titta på mina händer när jag skriver. Det är sant, faktiskt. Det är nämligen så att jag har slutat bita- igen. Men den här gången ska det minsann stanna så här för alltid! 3 veckor sedan sist nu. Jag kan ha nagellack nu och det ser inte konstigt ut! Det är inga knubbiga korvfingrar längre. YEEEAH. Vilken prestation.

Något som äntligen har börjat sjunka in är den stora förändringen som kommer ske i september. Jag ska blir en pluggis. En stolt sådan. Jag är ÖVERLYCKLIG över att jag kom in på universitetet, det hade jag faktiskt inte vågat vänta mig i konkurensen som råder just nu. Jag ska bli informatör. Jag ska verkligen det. JIPPIEYEY.
"I'm so happy I'm so glad that I met you, I want to thank you, and thank you means MERCIIIIIIIIII." Den där lilla vinjetten till chokladreklamen dyker upp i min skalle varje gång jag tänker att jag faktiskt kommit in.

AND THANK YOU MEANS MEEEEEEERCIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII.

Jag ska plugga.

Choklad reklam.

Jag SKA plugga!


När jag nu ska bekänna nästa sak kan jag ju avslöja att det är dödsmarchen som spelas istället. JAG, Josefin, KUGGADE PÅ UPPKÖRNINGEN. Det är helt och hållet förjävligt. Fyfan vad tråkigt. Det värsta av allt är ,*trumvirvel*, jag måste göra om teorin. Men kul. Fantastisk jävla skit är vad det är. Bajs. Jag blir vansinnig. Det enda jag kan se framför mig nu är jag själv om 10 år, kugga- på min femtioförsta uppkörning. Jag ser hur jag river mitt hår och lägger mig och skriker på asfalten.

Nog med tråkigheter nu. Imorgon kommer jag i alla fall ha riktigt, riktigt roligt. Då ska jag nämligen träffa mina kära gymnasievänner. Vi börjar at my place och kommer senare förflytta oss down town. Längtan är stor och förberedelsena många. Många, eftersom mitt liv består av en skräpig lägenhet och högar med disk.

That's all folks!