Jobba Josefin, jobba nu för fan
Varför ska jag alltid göra allting på samma gång? Helvete. Här vill jag delge ett litet axplock av vad jag sysslar med just nu:
Pillar strumpan, rycker av noppor från sovsäcken, smörjer kräm i ansiktet, polerar läsglasögonen, funderar över min kommande iphone, skriver sms, googlar om alla frågor jag behöver ha svar på i detta nu, twittrar.
Att detta inte kan vänta, det försår ni också väl?
Första väskan packad för hemfärd
Så! Då är första väskan packad för hemfärd. Min pappa kommer nämligen hit på måndag och då ska jag käka middag med honom. Efter det så får han den stora äran att ta hem min jättejättetunga väska. Tänk vilken grej. Hälften av mitt boende kommer att komma hem igen. Otroligt.
Om exakt två veckor åker jag hem, dagen innan julafton. Undrar vilka jobbiga typer som jag kommer att hamna jämte?
Den skrikande ungen? Arbetsnarkomanen som har möte på skype? Chipsätar'n med prasselpåsen? Människa som ätit liiite för mycket bönor? Ptja, förmodligen kommer jag råka ut för alla dessa underbara personligheter eftersom jag kommer att åka hem på en av årets mest trafikerade dagar. Tåget lär vara smockat. Det kommer att bli kaotiskt, svettigt, irriterande, trångt och med allra största säkerhet- förseningar (med min tur lär det väl bli en sällan skådad snöstorm samt någon random storm typ William plus banfel).
Lite höjdpunkter i minus och plus från tiden som varit i huvudstaden:
+Hästen i tunnelbanan
+Skavlan
+Raw comedy club
+Infamous Tattoo
+Utgångar på Debaser
+Jobbet
+Kusinerna
+Sitta på café till kl 22
+Kvällsshopping
+Att slippa röra på sig
-Att slippa röra på sig
+Kattstegen upp till grannens balkong
-Att man säger "reeeevar" till rävar här
+Fick glasögon
-Fick glasögon
-Att anlända i vinterjacka på inflyttningsdagen (i september)
-Att höra folk prata dirtytalk på tunnelbanan lite då och då
-Att missa tvärbanan varje morgon
-Eksem
-Utepissoaren på vägen till jobbet
Det största pluset av allt är den lycka jag känner. Och att jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag kommer att minnas detta med glädje och efter den här tiden vet jag vad mitt hjärta klappar lite extra för. Det är obetalbart!
Det var allt för nu!
Det luktar skit i tvättstugan
Det luktar något så INFERNALISKT illa i tvättstugan. Seriöst. Det luktar som om någon spytt, pissat, skitigt samt dött och legat där i en månad. Jag vill ha rena kläder, inte stinka skit ända till nästa tvättid. Är det för mycket begärt? ÄR DET?
Att leva i skräck
Mitt comviq surf har nu krånglat i två veckor i streck. Jag är inte känd för att vara tålmodig och har därför surat rätt mycket över detta i-landsproblem den senaste tiden. Därför blev jag så himla glad när jag såg detta:
Nu är jag mycket mindre sur. Jag vet inte varför egentligen, men jag känner mig mindre ensam liksom. Tack granne, vem du än är!
Jag och min kombo har upptäckt att vi delar detta boende med fler än bara varandra. Det finns nämligen en massa silverfiskar och en och annan tvestjärt här. I ren och skär rädsla går jag numera runt på tå när jag är ensam i lägenheten. Tanken på att råka trampa sönder en massa tvivelaktiga individer och dessutom vara ensam när jag gör det är så otroligt skrämmande. Vem ska skrapa av resterna från strumpan? Vem ska tysta mig när jag skriker? Vem ska torka mina tårar? Så ju mindre fotyta som nuddar golvet, desto mindre sannolikhet är det att jag lyckas få in en fullträff.
Inte har jag orkat gå och handla mat idag heller. Det brukar vara så på söndagar. När jag väl vaknar så har jag en hel lista i huvudet som jag ska ha prickat för innan dagen har tagit slut. Men av någon anledning så blir sakerna på listan helt onödiga ju fler timmar som hinner gå. Och nu sitter jag alltså här utan mat eftersom det kändes så onödigt. Fan vad jag ångrar mig.