Jag och min kombo har upptäckt att vi delar detta boende med fler än bara varandra. Det finns nämligen en massa silverfiskar och en och annan tvestjärt här. I ren och skär rädsla går jag numera runt på tå när jag är ensam i lägenheten. Tanken på att råka trampa sönder en massa tvivelaktiga individer och dessutom vara ensam när jag gör det är så otroligt skrämmande. Vem ska skrapa av resterna från strumpan? Vem ska tysta mig när jag skriker? Vem ska torka mina tårar? Så ju mindre fotyta som nuddar golvet, desto mindre sannolikhet är det att jag lyckas få in en fullträff.

Inte har jag orkat gå och handla mat idag heller. Det brukar vara så på söndagar. När jag väl vaknar så har jag en hel lista i huvudet som jag ska ha prickat för innan dagen har tagit slut. Men av någon anledning så blir sakerna på listan helt onödiga ju fler timmar som hinner gå. Och nu sitter jag alltså här utan mat eftersom det kändes så onödigt. Fan vad jag ångrar mig.