Nu gör jag ett nytt försök till en blogg. Nu känner jag att jag nästan måste blogga lite, med risk för att livet efter gymnasiet kommer bli lite halvdant. I alla fall nu de första åren.
Det låter negativt, jag vet, men så är det faktiskt.
Jaha, så i torsdags tog jag då studenten. Torsdagen den 14 Juni 2007. Om inte det kan kallas underbart så vet jag inte vad som kan. Det var verkligen en perfekt dag, från början till slut. Jag fick umgås med alla mina vänner i en lätt dimma av alkohol som hjälpte mig att vara på topp under dagen. Fantastiskt. Det går inte att beskriva med ord.

Dagen började klockan 9 med champangefrukost hos Sofie i klassen. Där fanns det kockar som serverade snittar och chokladdoppade jordgubbar. Tillsammans med vinet blev det bara ännu godare. Och nä, jag drack inte champange, det var för dyrt. Men vitt vin är inte så pjåkigt det heller. Hade visserligen hellre tagit rött men ångrade det i sista sekund med risk för att förstöra klänningen eller få ett härligt rödlila smile.

Efter det trallade klassen ner till skolan för att ta vårt sista foto tillsammans. Hyfsat dyrt blir det ju, men det är det faktiskt värt. Därefter begav vi oss till stan för att käka lyxmat på Lagerlunden. SKitgott var det men tyvärr var jag inte så jättehungrig vid det tillfället. Jag och mina kompisar var med sugna på att springa runt och (skön)sjunga i stan. Åhhh vad kul vi hade.

Väl tillbaka i skolan lyssnade vi på två tal och sedan fick vi springa ut och möta familjen och släkten. Jag var väl inte direkt mitt vanliga jag men jag välkomnades ändå med glädje. Massa söta nallar och fina blommor fick ta plats runt min hals innan vi drog vidare ner till stan igen för att åka släp.

Sedan kom jag hem till min underbara släkt och mina underbara vänner och vi käkade smörgåstårta, drack champange och åt tårtor i mängder. Muuums!

Festen på kvällen blev lite seg eftersom alla var hyfsat trötta, men det var ändå underbart och lite småsorgligt att veta att det skulle bli sista gången vi alla skulle kunna vara tillsammans sådär. Nu vill jag bara ta studenten en gång till. Tänk att få ha sådär kul en enda gång till!

Nu sitter jag här och återhämtar mig efter de senaste veckornas bravader och fester. Jag kan visserligen inte återhämta mig allför länge med tanke på att jag börjar jobba imorgon kl 8 och kommer jobba 8 veckor framöver. Å andra sidan är jag väldigt tacksam över att ha ett jobb så att jag kan unna mig själv lite i sommar. Det behövs.

Jag trodde aldrig det skulle kännas så här att ta studenten. Så här mycket blandade känslor på en gång känns udda men ändå väldigt härligt. Nu börjar mitt liv på riktigt och framtiden är min.

Tack alla för de här tre åren jag har fått uppleva. Vad skulle jag göra utan alla mina underbara vänner som jag träffat?