Nonchig

När jag precis var på väg att lägga mig så slog det mig. Fy vad föregående inlägg var tråkigt. Jag förtjänar ingen blogg.
Jag sitter här med en kurrande mage. Jag har funderat länge på vilka av följande två alternativ som innebär störst risk att råka väcka min roomie. 1: Jag går ut i köket och väsnas i skåpen och smaskar i mig det jag hittar. 2: Jag skiter i det. 
Alternativ 2 medför dock en fortsatt ganska högt kurrande mage.
I detta nu blir det nog alternativ 2 trots allt. Jag har dessutom GLÖMT att koka mina obligatoriska morgonägg. Men jag vet inte, mina kollegor kanske blir glada över att slippa se mig med det där. Det är möjligt att det kanske rent av kan uppfattas som nonchigt att sitta där på mitt kontor och glufsa i mig mina kokta ägg. Eller kanske inte. Vem vet, och vem bryr sig egentligen.
Det här inlägget blev ju precis lika jätteroligt som det förra ser jag nu.
Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback