Och så tänker man; fan heller. 

Och så skrattar man för sig själv

Och sen, sen gråter man. 

Så som saker ser ut nu är det svårt att se någon ände på någonting. Man vet inte vad det ena börjar och det andra slutar.

Tro, hopp och kärlek. Det är det man får förlita sig på i dessa dagar. Skulle man tappa det en vacker dag så finns det inga fler vackra dagar kvar. 

Imorgon vill jag vakna till de första solstrålarna. Till kattens bus och till grannarna som klampar i golvet. 

Inatt, vill jag bara sova. I den djupaste av sömn. Jag vill inte drömma. Jag vill bara vara i mig själv.

Fast jag vet, att det kommer dröja länge innan det blir verklighet.