Ja, sommaren är snart förbi... den konstigaste sommaren hittills. Dåligt väder, nästan bara jobb och lite halvt ångest inför vad jag ska syssla med tills nästa höst. Håller på att söka jobb för fullt, så jag ska ha något att göra efter sommarlovet också. Har i alla fall fixat två grejer som är spikade. Kriminologikursen bland massa poliser - bra val av mig om jag får säga det själv, och sedan har jag äntligen skrivit in mig på körskolan så att jag ska komma igång med det någon gång liksom.

Och sen då? Det är den stora frågan. Hade varit soft att satsa på polisyrket faktiskt. Blir mer och mer sugen på det, jag behöver något att kämpa för, ett mål. Ett mål med spänning och mycket att göra. Det behöver jag. Jag vill ha det så, det känns faktiskt som jag. 

Sedan har jag träffat den finaste M. Han är den vackraste personen som finns, verkligen. Jag tror jag behöver honom. Jag vill inte tro det men ärligt talat är det nog så. Fast jag vet, det är bra att vara självständig och allt det där. Men ibland undrar jag vad meningen är att ens gå upp på morgonen. Det är okej att gå upp för att jobba. Då uträttar jag någonting, gör något bra för de människor jag jobbar för och med. Jag ger deras mediciner och pratar med dem. Hjälper dem med deras behov och tröstar dem.

Det är så skönt det, att vara till hjälp för andra. Att kunna finnas där för människor man egentligen inte känner. Att bara vara medmänniska. Fast när arbetsdagen är slut och jag kommer hem, blir saker och ting annorlunda. Jag tappar styrkan och viljan. Det är inte ofta viljan hälsar på längre. Varför vet jag faktiskt inte. Jag tycker att alla andra har så bra liv, mycket att göra och saker på gång. En destination, ett vardagligt socialt liv som jag saknar eller ibland inte ens orkar ta itu med. 

Tråkigt är det. Väldigt tråkigt. Men M hjälper mig, fast han inte vet om det. Hos honom är jag trygg. Tryggare än med någon. Ändå finns det hinder. För en gångs skull ska jag försöka att inte tänka på dem. Inte än. Det får komma senare, om jag orkar hålla ut. 

Jag ska försöka leva för dagen. Det är jag dålig på men jag ska göra ett försök. Jag måste skärpa mig och börja ta för mig av vad livet har att ge, om man bara ger det ett litet skrap på ytan. Snälla, snälla, fungera för mig! Snälla gör mig rik, rik på livet.

Ett rikt liv. Ge mig styrkan att skaffa mig ett rikt liv. Någon. Om Någon hör mig. 

PIllergumman