Ahh, nu har vi varit produktiva, jag och min andra häflt. Han har lagat middag (ja, jag är fullt medveten om att klockan är lite över 00 30) och jag har diskat upp nästan allt. Shiiiat vad coolt. Vi har klampat lite extra i golvet med, bara för att hon där nere ska trivas ännu bättre här i vårat lilla trapphus.

Sedan har jag funderat rätt mycket på vad som gör en människa omtyckt. Vid första intrycket i alla fall. Alltid när jag på olika sätt hamnat i situationer då man ska möta nya människor har jag ganska svårt att få kontakt. Det dröjer ett jäkla tag innan jag kan prata med människor på ett normalt sätt utan att vara allt för stel. Killen jag bor med däremot, han måste utsråla nåt alldeles särskilt. I princip alla han får kontakt med typ... älskar honom.
Jag kommer så väl ihåg när vi började jobba på vårt nuvarande jobb. Jag hade börjat några dagar tidigare än honom. FÖRSTA dagen han kom dit så sa chefen med en sån fruktansvärt kärleksfull blick att han skulle bli stor, och så himla bra.
Mina föräldrar suckade djupt medan de klämde fram genom mungipan att han var helt underbar (liten överdrift). Andra i släkten sa att han hade vackra ögon och fint leende.
Folk skrattar åt hans skämt och vill vara i hans närhet.
För mig är det svårt att förstå. Varför just Nabil? Är jag tillsammans med the cosen one? Vad är grejen?
Manipulering, magnetism, magisk aura, mörka krafter? Det lär jag aldrig få reda på.


Älskvärd