Idag gick vi på stan och snabbshoppade lite. Blev lite för ont om tid mellan lunchen och jobbmötet men vi hann minsann få med oss en massa påsar hem ändå. Äntligen fick jag nabil att köpa en scarfs. Så himla snyggt. Förstår inte varför fler killar inte har det. Synd och skam är vad det är.
Jag hittade ett linne i en snygg färg och ett par byxor som jag trodde var likadana som jag köpte förra veckan men det var det inte. Eftersom det är trångt, jobbig belysning och svettigt att använda provhytterna så tar jag alltid med grejerna hem och tar för givet att det ska passa. Men icke idag, nejdå. Byxornas gren hängde vid knäna ungefär. Usch säger jag bara. Nu måste jag bara hitta en lucka för att kunna lämna tillbaka dem. Blir icke lätt.

Fan att nabil har bestämt sig för att börja spela gitarr. Det enda jag hör hela dagarna är det där eviga klinkandet som ekar i lägenheten. Kanske lite glädjetjut ibland också. När han tror han lyckats. Så undrar han om jag hör vad det är för låt. Men nej, jag hör aldrig vilken låt det är. Det enda jag hör är; klink, kling, klank. När han underättat mig om vilken det var så klämmer jag ur mig ett: mhm, just det, det hör jag ju nu.
Fast det gör jag inte.

När jag blir rik ska jag ordna en lägenhet med en isolerad musikstudio tror jag. Nabil har dock fått för sig att vi ska ha ett mystikrum. Med massa töntiga drakfigurer och magiskt ljus.
Mystikrum eller musikrum- än är det inte aktuellt tack och lov.