Ja nu är jag glad för en viss väääldigt snäll person håller på att ordna en sak till mig. Wehuu.

Tyvärr har jag inte hunnit med att skriva något idag, har jobbat som en liten tok. Nu när man väl har jag börjat komma in i bloggandet känns det mindre kul när man inte skrivit på typ 24 timmar. OMG, bloggpanik. Okejdå, så illa är det inte. Än. Är man lite beroendepersonlighet av sig så kanske det kan bli så. Eller det är nåt jag har fått för mig att jag är. En sådan personlighet. Jag har inget att styrka det med.

Det blir sånt liv här bland alla djuren när man kommer hem. Ett hejskrik här, ett hallåstryk där. Men det är alltid roligt. Inte lika kul är det när katten får tillgång till vardagsrummet igen efter ett ex antal timmar. Då vill han leka med marsvinen. Han vill visa hur häftig han är. Det kanske till och med är så att han drömmer om att bli pappa lite. Ibland klämmer han in tassen mellan gallret för att bara ta på dem. Så står det till i djungeln.

Sötgrisarna


Det här med tvättstuga är väl ändå bara för jobbigt. Det blir liksom aldrig av att boka tid. När man väl är där nere och bestämmer tid är man så himla tjäck (rätt stavning?)  och positiv så man sätter en sån där tidig tid så att man blir klar precis lagom till lunch.
När man väl ska vakna är man inte så himla tjäck längre. Nej, då stänger man av klockan och somnar om, medan tvätthögen bara växer och växer.
Imorgon vill jag vara sådär lagom fixig innan jobbet, och roffa åt mig en sån där bra tid igen. Kommer jag att lyckas, kommer jag klara det? Det får vi se då. Nu är det sängen, natti natti!