Oh du gymnasietid!

På den tiden, gick man ner till stan under håltimmarna och/eller efter skolan. Fikade på Mc Donalds, det enda man hade råd till. Kaffe för en tia liksom. Great.
Man letade fester, hade filmkvällar, pratade om allt som var spännande och nytt. Man pratade om spöken, livstragedier och om hur deppig man var. Man gick i skolan, satt och skrattade på rasterna och pratade på lektionerna. Kladdade i böcker och snackade vid skåpen. Man köpte chokladbollar i fiket och man petade i skolmaten. Tittade i skolkatalogen och visste alltid det senaste skvallret. Man upplevde något nytt som låg utanför allt man tidigare vetat om. Man var mitt inne i en fantasivärld som man trodde skulle fortsätta för alltid.

Nu ligger man liksom lite i ide. Väntar på att saker ska hända. Hoppas på att livet ska erbjuda något nytt. Man vill bli hänförd och man vill bli så överrumplad av livsglädje som man faktiskt var då. Man vill känna att man lever. Man vill uppfylla sina drömmar. Kan inte allt bara hända NU NU NU?
Nu blir jag förvånad när jag får ett sms. Förvånad när jag själv skickar ett. Jag shoppar kläder som man ändå aldrig får tillfälle att använda.
Jag väntar på ett spännande liv. Jag är redo att ta tåget till nästa station, jag vill hoppa och känna luften under vingarna.