Från det att jag börjar fundera på att gå och lägga mig, till dess att jag faktiskt ligger där nerbäddad under täcket i mörkret, tar en evighet.  Det känns som om det bara tar längre och längre tid för varje natt. Och all förvirring som råder dessutom.
Efter tandborstningen laddar jag upp med lite saker jag behöver. Typ bomullstussar till att ta bort smink och hårborste. Så sätter jag mig till rätta i sängen. Sen glömmer jag i vanlig ordning handkrämen. Går upp och hämtar och sätter mig till rätta igen. Sen blir jag törstig och måste gå upp IGEN. Efter att ha lagt mig en tredje gång (en fjärde eller femte gång är inte heller helt omöjlig beroende på hur förvirrad jag är just den dagen) så glömmer jag alltid att släcka lampan. Alltså är det bara till att gå upp en gång till.

Sådär håller det på varenda jäkla natt jag ska lägga mig. Jag blir så trött på mig själv. Tanken på att ens behöva gå och lägga sig när man vet vad som väntar är inte direkt lockande. Då sitter jag hellre kvar vid datorn i några timmar till bara för att slippa liksom. Tills jag blir sådär otroligt hopplöst trött att jag halvsover och inte längre vet vad jag ens är inne på för sidor. 

Sådär hopplöst trött känner jag att jag håller på att bli i skrivande stund. Jag borde börja den långa resan mot drömmarnas värld nu, känner jag. Jag borde verkligen det. 

Men jag väntar lite till. Bara liiite till.