Idag var det nog den segaste dagen på jobbet på riktigt, riktigt länge. Så när sluklämmen kom på de inkommande gästerna tänkte jag satsa på det här med merförsäljning. Jag tänkte länge och väl och sen klämde jag i med något som lät både gammaldags och småkonstigt när det lämnade mina läppar.
"Du skulle inte vilja ha en dipp, kanske? Du vet väl att det kan förgylla vilken måltid som helst, även den tråkigaste."

Sen fick jag mottaga en konfundersam blick, som inte liknade något jag någonsin mottagit förrut. Sen fick jag min dom. "Nej tack, jag tar en liten hamburgare istället".

Jag tror inte merförsäljning är min grej.