Min 17 kilos viktresa med LCHF
Ja nu har jag gått ner till min normalvikt igen. Det tog inte mer än 10 månader (5 månader med LCHF eftersom jag slutade med LCHF i slutet av sommaren)
Den här bilden jag lägger upp nu har jag inte visat för någon. Men nu gör jag det för att jag ska kunna gå tillbaka i bloggen och se just den bilden om jag någon gång skulle vara så dum och få för mig att sluta med LCHF igen.
Jag, förra året vid den här tiden (har ingen bild där jag vägde som allra mest)
och 17 kilo senare
Om du är trött, hängig, ångestfylld, uppblåst, överviktig, eller har eksem, psoriasis och ledvärk. Testa LCHF, det kan hjälpa dig också.
Jaja nu är det bara träningen som ska komma igång med. 2012 ska bli mitt år!
Gott nytt år på er alla!
Jobba Josefin, jobba nu för fan
Varför ska jag alltid göra allting på samma gång? Helvete. Här vill jag delge ett litet axplock av vad jag sysslar med just nu:
Pillar strumpan, rycker av noppor från sovsäcken, smörjer kräm i ansiktet, polerar läsglasögonen, funderar över min kommande iphone, skriver sms, googlar om alla frågor jag behöver ha svar på i detta nu, twittrar.
Att detta inte kan vänta, det försår ni också väl?
Första väskan packad för hemfärd
Så! Då är första väskan packad för hemfärd. Min pappa kommer nämligen hit på måndag och då ska jag käka middag med honom. Efter det så får han den stora äran att ta hem min jättejättetunga väska. Tänk vilken grej. Hälften av mitt boende kommer att komma hem igen. Otroligt.
Om exakt två veckor åker jag hem, dagen innan julafton. Undrar vilka jobbiga typer som jag kommer att hamna jämte?
Den skrikande ungen? Arbetsnarkomanen som har möte på skype? Chipsätar'n med prasselpåsen? Människa som ätit liiite för mycket bönor? Ptja, förmodligen kommer jag råka ut för alla dessa underbara personligheter eftersom jag kommer att åka hem på en av årets mest trafikerade dagar. Tåget lär vara smockat. Det kommer att bli kaotiskt, svettigt, irriterande, trångt och med allra största säkerhet- förseningar (med min tur lär det väl bli en sällan skådad snöstorm samt någon random storm typ William plus banfel).
Lite höjdpunkter i minus och plus från tiden som varit i huvudstaden:
+Hästen i tunnelbanan
+Skavlan
+Raw comedy club
+Infamous Tattoo
+Utgångar på Debaser
+Jobbet
+Kusinerna
+Sitta på café till kl 22
+Kvällsshopping
+Att slippa röra på sig
-Att slippa röra på sig
+Kattstegen upp till grannens balkong
-Att man säger "reeeevar" till rävar här
+Fick glasögon
-Fick glasögon
-Att anlända i vinterjacka på inflyttningsdagen (i september)
-Att höra folk prata dirtytalk på tunnelbanan lite då och då
-Att missa tvärbanan varje morgon
-Eksem
-Utepissoaren på vägen till jobbet
Det största pluset av allt är den lycka jag känner. Och att jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag kommer att minnas detta med glädje och efter den här tiden vet jag vad mitt hjärta klappar lite extra för. Det är obetalbart!
Det var allt för nu!
Det luktar skit i tvättstugan
Det luktar något så INFERNALISKT illa i tvättstugan. Seriöst. Det luktar som om någon spytt, pissat, skitigt samt dött och legat där i en månad. Jag vill ha rena kläder, inte stinka skit ända till nästa tvättid. Är det för mycket begärt? ÄR DET?
Att leva i skräck
Mitt comviq surf har nu krånglat i två veckor i streck. Jag är inte känd för att vara tålmodig och har därför surat rätt mycket över detta i-landsproblem den senaste tiden. Därför blev jag så himla glad när jag såg detta:
Nu är jag mycket mindre sur. Jag vet inte varför egentligen, men jag känner mig mindre ensam liksom. Tack granne, vem du än är!
Jag och min kombo har upptäckt att vi delar detta boende med fler än bara varandra. Det finns nämligen en massa silverfiskar och en och annan tvestjärt här. I ren och skär rädsla går jag numera runt på tå när jag är ensam i lägenheten. Tanken på att råka trampa sönder en massa tvivelaktiga individer och dessutom vara ensam när jag gör det är så otroligt skrämmande. Vem ska skrapa av resterna från strumpan? Vem ska tysta mig när jag skriker? Vem ska torka mina tårar? Så ju mindre fotyta som nuddar golvet, desto mindre sannolikhet är det att jag lyckas få in en fullträff.
Inte har jag orkat gå och handla mat idag heller. Det brukar vara så på söndagar. När jag väl vaknar så har jag en hel lista i huvudet som jag ska ha prickat för innan dagen har tagit slut. Men av någon anledning så blir sakerna på listan helt onödiga ju fler timmar som hinner gå. Och nu sitter jag alltså här utan mat eftersom det kändes så onödigt. Fan vad jag ångrar mig.
Utveckling
Idag har jag verkligen noll inspiration till att skriva. Samtidigt försöker jag ju faktiskt hålla igång en blogg. Nä men jag är bara sååå trött. Jag har otroligt mycket att göra. Och sen måste jag laga mat med. Det är så himla tråkigt, faktiskt det värsta jag vet. Men jag går efter ett litet system nu. Var tredje dag gör jag tre matlådor, och har gjort så i typ 6 veckor. Vilken jävla bedrift det är alltså. Kanske inte för dig. Men för mig är det så. Tidigare lagade jag mat typ en gång i månaden.
Av ren tristess så har jag också roat mig med att läsa lite gamla inlägg. Jag skrattar lite åt att jag inte visste vad som komma skulle av det här http://joseflin.blogg.se/2007/november/yey.html. Jag känner en otrolig lättnad när jag tänker på att jag slipper det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/stronger-than-ever.html. Jag blev påmind om det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/det-ar-synd-om-dem-som-ska-ta-studenten.html. Jag skäms när jag ser det här http://joseflin.blogg.se/2009/february/en-gang-i-tiden-2.html. Och jag blir så otroligt glad när jag ser det här inlägget http://joseflin.blogg.se/2009/july/nattblogg.html (nåja, i alla fall första halvan) och inser att jag snart har klarat det.
Godnatt
Glasögon?!
Jaha, där var måttet rågat. Jag visste inte hur rätt jag hade igår när jag ritade grisen över min feja. Grisen med glasögon.
Idag tog jag mig i kragen och gick till optikern eftersom jag ser fruktansvärt suddigt efter en dag framför datorn. Tydligen så anstränger jag mig nåt så otroligt när jag surfar så jag har fått "slöa ögonmuskler" enligt optikern. De latar sig alltså för fulla muggar vilket resulterar i en enorm oskärpa vissa stunder.
Så nu ska jag alltså ha brillor för att kunna fortsätta glo in i datorn, som vilken 50-åring som helst. Ja ja, vad gör man inte för detta tekniska underverk?
Obekvämligheter
Vi vandrar vidare i djurtemat lite till.
Jag var på Åhlens och fick syn på Maria Montazami på boksignering. Snäll som jag grabbade jag tag i en bok och ställde mig i kö så att mamma skulle få lite stjärnglans i bokhyllan. Så tänkte jag: varför inte ta en bild också. På mig och Maria. Gud vad kul. Fast det blev inte så roligt som jag hade tänkt mig. Jag har nämligen nervösa tics i läppen. Ganska otrevligt.
Så när jag stod där jämte henne (och lyckades lägga en arm mot ett ställe som för henne måste ha varit obehagligt) och vakten skulle ta bild, så såg jag folkhavet som stod kvar i kön. De var väldigt många och jag har väldig scenskräck. Även om den i vissa fall blivit bättre med åren, så måste jag haft en enormt dålig dag just då. Läppen började hoppa som aldrig förr och jag fick anstränga mina muskler till tusen i ett försök att minska det dramatiska minspelet som skedde i mitt ansikte. Detta resulterade i att jag ser ut som en skrämd 12-årig skär gris jämte en lång gazell. Mitt ansikte ser helt deformerat ut på denna bild. Så fruktansvärt fult.
OBS! Ansiktet på bilden är ett montage/rekonstruktion! Det är alltså värre än vad det ser ut.
Stockholms djurliv
Här i storstaden verkar evolutionen gått lite överstyr. Duvor tar tunnelbanan från Farsta strand till Farsta för att få tag på det bästa käket. Hundar på hunddagis får hemlängtan, rymmer och tar tunnelbanan hem.
De här alldeles särskilda djuren utvecklar högst tveksamma förhållanden med varandra.
Här finns dessutom inga djur på gatorna (bortsett från en ekorre där jag bor). Här vill man inte ha vanliga djur. Nej då, man åker till Skansen för att få se alldeles särskilda djur. Exotiska. Och svenska med för den delen, vilka det förmodligen skulle krylla av här om det inte vore för att alla shoppinggallerior skulle få plats.
De här alldeles särskilda djuren utvecklar högst tveksamma förhållanden med varandra.
Nog om Skansen. Efter att ha bott här en tid nu, så kan jag i alla fall konstatera att man aldrig kan veta vad eller vem man kan stöta på härnäst.
Här nedan syns frukten av ytterligare ett tveksamt förhållande mellan vad som ser ut att kunna vara en häst och en människa. Detta exemplar återfanns i tunnelbanan precis som de finsmakande duvorna.
Jag blir en förvirrad själ här uppe.
Godnatt.
Godnatt.
Konsten att snooza
Jag har blivit besatt av hår. Jag har nämligen läst mig till hur man ska få det att växa onaturligt fort. 5 centimeter i månaden. Ja, det låter ju så sjukt knäppt och osannolikt. Och visst, det är väl precis lika sjukt knäppt och osannolikt som det låter. Men jag har en liten vetenskapsman i mig. Jag måste prova och experimentera och undersöka allting som låter knäppt. Resultatet är absolut inte det viktigaste utan resan dit. Learning by doing som det heter i informatörstermer. Höhöhö. Hur länge vågar man låta osten ligga efter utgångsdatumet innan man äter den? Hur lång tid kan jag skippa städningen innan jag börjar nysa? Vad händer om man tränar utan kolhydrater? Hur länge kan jag snooza innan jag missar tvärbanan?
På tal om att snooza. Jag och min kombo har har blivit experter på detta. Mobilerna tjuter om vart annat hela gryningen och morgonen. Det är fantastiskt skönt att jag hittat en som uppskattar detta fenomen lika mycket som jag. Om du själv tänker börja med detta, alternativt avancera i denna morgonaktivitet bör du betänka detta INNAN du börjar:
1) Sätt klockan 2 timmar tidigare än vad som är absolut senaste tänkbara tiden för dig att vakna på.
På tal om att snooza. Jag och min kombo har har blivit experter på detta. Mobilerna tjuter om vart annat hela gryningen och morgonen. Det är fantastiskt skönt att jag hittat en som uppskattar detta fenomen lika mycket som jag. Om du själv tänker börja med detta, alternativt avancera i denna morgonaktivitet bör du betänka detta INNAN du börjar:
1) Sätt klockan 2 timmar tidigare än vad som är absolut senaste tänkbara tiden för dig att vakna på.
2) Se till att ha telefonen nära till hands. Helst vid huvudkudden för bästa möjliga bekvämlighet.
3) Ringsignalen ska vara lugnande men samtidigt kunna fungera som ett störningsmoment. Det där är en svår balansgång, bli inte ledsen om du inte lyckas hitta den på en gång.
4) Torka bort morgongrumset i ögonen innan du ens funderar på att trycka på snoozen. Missar du det här kan misstaget bli förödande- du hittar inte rätt knapp och stänger av larmet istället.
5) Klä på dig, ta frukosten i handen och SPRING till jobbet!
Chiao
Nonchig
När jag precis var på väg att lägga mig så slog det mig. Fy vad föregående inlägg var tråkigt. Jag förtjänar ingen blogg.
Jag sitter här med en kurrande mage. Jag har funderat länge på vilka av följande två alternativ som innebär störst risk att råka väcka min roomie. 1: Jag går ut i köket och väsnas i skåpen och smaskar i mig det jag hittar. 2: Jag skiter i det.
Alternativ 2 medför dock en fortsatt ganska högt kurrande mage.
Alternativ 2 medför dock en fortsatt ganska högt kurrande mage.
I detta nu blir det nog alternativ 2 trots allt. Jag har dessutom GLÖMT att koka mina obligatoriska morgonägg. Men jag vet inte, mina kollegor kanske blir glada över att slippa se mig med det där. Det är möjligt att det kanske rent av kan uppfattas som nonchigt att sitta där på mitt kontor och glufsa i mig mina kokta ägg. Eller kanske inte. Vem vet, och vem bryr sig egentligen.
Det här inlägget blev ju precis lika jätteroligt som det förra ser jag nu.
Godnatt!
Cred
Nu har jag fixat lite till med designen, därför måste jag göra ett inlägg för att ge cred till www.snyggareblogg.se.
Det var nog allt för nu ja.
Frälst
Ibland mår man som man mår och man tror då att man mår som man ska. (sjukt jobbig mening).
När man nämner LCHF så är det många som rynkar på näsan åt det. "Ha! Du kommer bli sjuk om några år". "Ha! placebo". "Ha! Magen måste ha fibrer" "Ha! Tror du verkligen margarin skulle få säljas om det vore så farligt?"
Ha Ha Ha Ha. Så skrattade jag med tidigare. När jag var ofrälst. I somras vände det för mig. I lite mer än en månad åt jag enligt LCHF och jag mådde såå bra mot slutet när kroppen ställt om sig. Men så börjades det i rena rama missbrukarandan: "men eeeeen macka kan väl inte vara så farligt?" "Det är ju lördag idag, då får man ta lite godis och käka pasta. Och dricka läsk". "Jag är hungrig och den där muffinsen ser så god ut". Men se det gick inte, då föll jag tillbaka i sockerberoendet. Jag var en jäkla barnrumpa som inte kunde stå emot det. Eller så är jag en sockermissbrukare som drabbades av återfall.
Jag har nu med stapplande steg påbörjat min resa mot ett friskare jag igen. Mest på grund av eksem den här gången och inte för viktnedgång. Eksem som jag inte såg röken av under den där perioden. Nu ska jag baskemig göra om detta och jag ser fram emot mitt kommande mående.
Läs och lär! Du kommer inte att ångra dig!
Feta hälsningar/ en soon to be LCHF:are
Ha Ha Ha Ha. Så skrattade jag med tidigare. När jag var ofrälst. I somras vände det för mig. I lite mer än en månad åt jag enligt LCHF och jag mådde såå bra mot slutet när kroppen ställt om sig. Men så börjades det i rena rama missbrukarandan: "men eeeeen macka kan väl inte vara så farligt?" "Det är ju lördag idag, då får man ta lite godis och käka pasta. Och dricka läsk". "Jag är hungrig och den där muffinsen ser så god ut". Men se det gick inte, då föll jag tillbaka i sockerberoendet. Jag var en jäkla barnrumpa som inte kunde stå emot det. Eller så är jag en sockermissbrukare som drabbades av återfall.
Jag har nu med stapplande steg påbörjat min resa mot ett friskare jag igen. Mest på grund av eksem den här gången och inte för viktnedgång. Eksem som jag inte såg röken av under den där perioden. Nu ska jag baskemig göra om detta och jag ser fram emot mitt kommande mående.
Läs och lär! Du kommer inte att ångra dig!
Feta hälsningar/ en soon to be LCHF:are
Ett meddelande till Livet
Att springa ikapp livet, går det? Det få gånger man lyckas, tycks man bli omkullsprungen lika snabbt igen.
Du Livet: Sluta spela så jävla hård, jag lovar att det kan vara ganska trevligt att gå hand i hand någon gång ibland också.
joseflinbloggen gör nypremiär
Ja, då sitter jag här igen. Med en header jag gjort i.. *trumvirvel* PAINT. Ja, jag sa paint. Svårt att tro? Nej, det trodde jag inte heller.
Men, ingen idé att bita på naglarna över det där hörrni. Det kommer att komma en ny. I framtiden. Kanske inom två år, kanske inom 10 år. Jag kan inte lova någonting.
Så nu undrar ni (who am I kidding? Jag vet att jag pratar med mig själv här) förståss vad jag gör nu?
Jo, jag sitter här i en tillfällig lägenhet som jag ska bo i under tre månader. I Sveriges metropol, Stockholm. Den fantastiska storstaden. Så glammig, så oförstörd, så vacker. Jag trivs faktiskt riktigt bra. Lever på konserver och annat jag hittar i skogen, typ.
Nä. Men jag är här för att praktisera och det gör jag riktigt bra, tycker jag nog. Har hamnat på en arbetsplats som är otroligt underbar att vara på. Rätt nöjd och uppe på tok för sent säger jag nu godnatt. Jag återkommer snarast.
